NR SENARE EET SE SNNNN2 AEEANT EEEENEEE
Bättre än detta ideal af en trupp utaf den
gamla skolan, är en trupp, som är mindre öf-
vad; men har frimodighet och initiativ.
Man kan utan fara för öfverdrift påstå; att
den nyare tidens segrar på stridsfältet, alltifrån
de franska revolutionsarmeernas tid, varit lika
mycket segrar öfver gammal slentrian, eller
m. a. o., att de visat den moraliska kraftens
hos en armå ofantliga öfverlägsenhet öfver den
råa maskinmessigheten.
Dermed hafva vi dock ingalunda velat säga,
att icke öfning är för en arme högst nödvändig.
Tvertom, vi betrakta densamma så vigtig, att
vi anse ett folkuppbåd af oöfvadt manskap —
hvilket blefve krigets yttersta resultat — Vara
ett ledande till slagtarbänken, hvadan hvarje
man bör vara öfvad i vapen. Men vi hafva
velat antyda den stora skilnaden mellan en nöd-
vändig, tillräcklig öfning och en dels onödig, dels
skadlig öfver-exercis.
Såväl de svenska som de engelska frivilliga
skarpskyttekårerna hafva visat, att man, med
ganska kort öfningstid, kan hinna rätt långt.
Hade våra kårer bättre öfvadt befäl; så skulle
våra manövrer gå ganska säkert: Det finnes
tillfällen, då man likväl redan nu ansett dem
fullt jemförliga med den stående armens rege-
menten, ett vitsord, som t. ex. Göteborgs-kåren
erhöll å Sannahed af flera framstående män af
facket.
I våra närvarande militära öfningar spela de
s. k. handgreppen en stor rol. Det är blott få
år sedan vissa dylika handgrepp afskaffades,
hvilka derförut inpluggats med det största nit och
allvar, men som nu anses löjliga. Vi antaga
att detsamma blir förhållandet med en god del
af det närvarande handgrepps-manctret: Säkert
är att i krig är allt detta bortblåst. Det be-
svärligaste handgreppet, eller laddningen, faller
bort af sig sjelf i och med bakladdnings- eller
repetitionsgevärets införande. Det som är vär
sentligt och nödvändigt uti denna del af vår
militär-exercis är alltså mycket lätt inlärdt.
Deremot återstå målskjutningsöfningarne; men
åt dessa har man under vårt närvarande system
ägnat endast mycket liten uppmärksawmhet.
En hufvudsaklig omständighet härvid är, att
landets hela manliga skolungdom öfvas i mili-
tärisk gymnastik. Detta medför ringa kostna-
der, men är af mycket stor vigt för ungdomens
fysiska utveckling, blifyvande då den militära öf-
ningen en produkt derutöfver, som man har för
inter. Må derefter frivilliga föreningar bilda
sig för tiden mellan skol-exercisen och värne-
pligtsåldern, och man skall hafva till den sed-
nare perioden undangjort så mycket; att hela
öfningen blifver ej stort mera än en repetition:
Det är alltså vår fasta tro, att vi kunna äf-
ven i Sverge, likasom i Schweiz, öfva en milis-
armå på så kort tid och under så lindriga vil-
kor, att vi kunna göra en allmän värnepligt
gällande. Och detta är helt enkelt vilkoret för
vårt nationella oberoende. Vi hafva intet annat
val: antingen uppoffra detta — men hyarföre
då offra många raillioner på en arme? — eller
ock göra vårt försvarsväsen effektivt, d.ä. ordna
landets försvarskraft så att det ej gifves något
tvifvel om vår förmåga att skydda vår sjelf-
ständighet.
Vi kunna göra det sednare, och vi skola,
med Guds hjelp, göra det. Men derför behöf-
ves, att vi bryta med slentrianen, med gamla
förderfliga fördomar och visa åt verlden och
åt o8s sjelfva ,ett folk i vapenn. När detta
folk kallar sig svenska folket, så ligger det kraft
i de orden.
AIN FONT ANKARET RKS em SN ALT