Ae
sin till hälften vanmäktiga herrskarinna i sö-
kerhet inom samma hotells murar.
Ibland de ädlingar, som så i rättan tid kom-
mit till den anfallna damens räddning, igen-
kände Redmond sin reskamrat ifrån Calais.
Ofversten räckte de båda unga männen sin
hand.
— Ni ha handlat ridderligt, sade han;
men andra läppar än mina skola tacka er der-
tör. Följen med mig. Det är för öfrigt icke
rådligt att ni visa er ute på gatorna, förrän
folkhopen fått tid till att skingra sig.
Detta råd var klokt, hvilket de båda foster-
b öderna också insågo; ty de lydde det utan
invändning och begåfvo sig in i hotellet, led-
sagade af öfversten, som befallde tjenarne att
stänga porten efter dem.
I den dyrbart inredda salong, till hvilken
herr Graham förde de båda ynglingarne, funno
dessa damen omgifven af de herrar, som kom-
mit henne till hjelp, och ännu högeligen upp-
skakad vid tanken på den fara hon lupit.
— Himlen vare tick och lof, utropade hon;
att intet ondt blifvit tillfogadt mina tappra
försvarare! Det vore särdeles angenämt att få
veta deras namn.
Öfverste Grabam presenterade grefvarne
OConnor för det obekanta fruntimret.
— Tillåt mig, fortfor han derefter; för er
presentera grefvinnan du Barry:
När Redmond hörde detta namn uttalas,
vånde ban sig genast om och lemnade rummet.
— Så besynnerligt! yttrade damen, i det att
hennes kinder färgades af en svag rodnad.
Hvilken anledning kunde han ha till att bete
sig på ett sådant sätt?