Om nationalbeväpningen,
Vi meddela i dag den andra af Handelstid-
ningens artiklar rörande detta ämne.
Medan vi hafva de militära frågorna på tal,
vilja vi äfven upptaga den fråga, som är af
största betydelse med afseende å den allmänna
värnepligtens läggande till grund för vårt för-
svarsväsen, nemligen om manskapets öfning.
Denna frågas vigt ligger deri, att om en trupp,
för att motsvara krigstjenstens (ej paradtjen-
stens) kraf, måste hållas samlad i kasern ett
eller annat år, för att vinna tillräcklig öfning;
och om denna således ej kan vinnas (såsom i
Schweiz) med ett par månaders rekrytbildning,
hvilken sedermera uppehålles genom ett par da-
gars repetition om året, så faller hela systemet:
Det är nemligen alldeles gifvit, att man i ett
land som Sverige icke kan : hålla 40,000 å
50,000 man ständigt i kasern, äfven om hela
den stående armeen i öfrigt upphörde.
För att erhålla ett svar på denna fråga, bör
man tillse och hålla strängt för ögat: hvad kri-
get fordrar af en trupp.
Naturligtvis möta jfven här samma morali-
ska egenskaper, som i fråga om befälet, nem-
ligen: kallblodighet och sinnesnärvaro, hvartill
komma: uppmärksamhet, lydnad och ordnings-
sinne, m. a. 0. disciplin.
I fråga om militärisk insigt och öfning er-
foråras: säkerhet i de manövrer, som under
krig kunna förekomma, samt vapenfärdighet.
De förstnämnda moraliska egenskaperna kun-
na ej inläras; de äro medfödde och bero på