Det gäller nemligen att tjena t. ex. tio år
(när detta är den stadgade värnepligtsåldern)
i ledet, eller såsom officer. Det är då alldeles
gifvet att hvarje son af en bemedlad familj
aspirerar att få tjenstgöra såsom officer, och
lika gifvet är att hans fader sätter honom der-
till i tillfälle. Det) beror sedan uppå, om han
eger de härför nödiga själs- och kroppsegen-
skaperna: I vårt land, med dess aristokratiska
föreställningssätt och vanor, skulle hvarje her-
remannason, i staden och på landsbygden, efter-
sträfva att få bära cpåletter: De pekuniära
uppoffringar man finge härför vidkännas, un-
derkastade man sig gerna.
Härmed är svaret gifvet på frågan huru skola
vi få befäl till denna stora arme, som den all-
männa värnepligtens tillämpaing skulle åstad-
komma?
Här hafva vi dock endast talat om befälet
till och med kompanichefsgraden. Dermed är
likväl i sjelfva verket saken vunnen och den
största svårigheten besegrad. Deremot tro vi,
att öfver denna grad befälet borde vara fast
aflönadt, så att det kunde egna sig odeladt åt
de militära förrättningarne, ehuruväl detta ej
är fallet i Schweiz och ej hellerj af framstående
militärer ansetts nödvändigt. Wi antaga emel-
lertid, åtminstone såtom en öfvergång, att allt
befälet från och med bataljonsbefälhafvaren
borde vara fast anställdt. Beräknar man ba-
taljonerna till omkring 700 man, så skulle
här uppstå c:a 300 bataljonschefer, 150 rege-
mentschefer, (såvida man vill bibehålla rege-
mentet), 75 brigadöfverstar eller generaler)
samt 20 å 25 divisionsgeneral.er, säg 600 högre
officerare, hvilka, med en aflöning i medeltal
ar 5,000 rdr; skulle kräfva en samlad stats-
utgift af 3 mill. rdr; ett i sanning i alla fall
ganska betydligt belopp. Tager man bort ba-
taljonscheferna och låter endast de högre offi-
cerarne åtnjuta fast anställning, så bör belop-
pet kunna reduceras till omkring 2 millioner rdr.
Att den militära vetenskapen och högre skick-
ligheten skulle tillräckligt uppbäras af en fast
aflönad officerskår om 300 bildade män, anse
vi vara utan allt tvifvel, särdeles när dertill
kommer instruktionsofficerare för läraverken och
öfningarne.
Detta hvad befälet angår; hvilket vi här anse
vara ett moment af hufvudsaklig vigt. Ater-
står att utveckla huruvida manskapet uti en
arme grundad på allmän värnepligt, till den
styrka vi förutsatt, skall kunna öfvas på så
kort tid, att dessa öfningar ej blifva för landet
ruinösa. Derom må talas en annan gång.