Meddelanden från allmänheten.
OM APOTEKSPRIVILEGIERNA.
Till redaktionen af Dagens Nyheter.
Ins. önskar veta om den från Skeppsholmsbrorå
venstra trottoar gående stensättningen med tukta.
sten, som sedan löper förbi nationalmuseum långs
husraden vid Blasieholmen, ej bör vara lika frid-
lyst för åkande som andra dylika stensättningar,
såsom t. ex. vid Gustaf Adolfs torg. Ins. såg mång-
faldiga gånger under expositionstiden huru en
mängd personer, mest fruntimmer, voro nära att
blifva öfverkörda af i full fart kommande toma
vedkärror och andra åkdon, såväl åkare som en-
skildes, hvilka föredraga de släta stenarne framför
körbanan. Som ins. aldrig såg en konstapeli dessa
trakter kunde han ej genast höra sig för om fred-
liga vandrare riskerar sina lif och lemmar med att
gå på oftanämnde stensättning.
Redaktionen af denna tidning tycks ifra för re-
former i framåtgående ända, hvaärför insändaren
häraf anhåller få påpeka och till redaktionens vi-
dare behandling öfverlemna följande, med hopp,
att någon ledamot af nästa gång sammanträdan-
de riksdag väcker motion om sakens rätta behand-
ling, granskning och lösning.
Då för omkring 200 år sedan de första salubo-
dar för medikamenters försäljning öppnades i Sverge,
erhöllo sådane försäljare, för det mesta bestående
af till Sverge inflyttade tyska fältskärer och så
kallade apoteckaregesäller, kunglig tillåtelse härtill.
Ett sådant tillståndsbref fick lösas med några da-
ler silfvermynt. Detta tillståndsbref, som egentli-
gen blott var personligt blef så småningom en
handelsvara som gick ur hand i hand, och på så
sätt uppkommo så kallade apoteksprivilegier, med
hvilka nu för tiden bedrifves en oförsynt handel.
Förrän en dylik handel afskaffas är ej hopp för
Sverges innebyggare att i behofvets stund få köpa
sitt medikamentsbehof till dess verkliga värde. Me-
dikamenter äro ej lyxartiklar — köpas således ej
förrän i behofvets stund — men hårdt är då att
behöfva gifva exempelvis 225 öre för en liten
medikamentsportion, hans nominella värde är högst
4 öre, och detta allt derför att en medikamentsför
säljare fått betala en dryg summa för ett privile-
gium, som på så sätt allmänheten får betala. Detta
kan förekommas på de sättet, att riksdagen fri-
gifva apotekareyrket liksom andra håndtverk blif-
vit — men med det förbehåll, att utöfvare af me-
dikaments-handel skola ha aflagt behöriga exa-
mina och noggrannt ställa sig Kongl. Maj:ts och
Sundhetskollegii föreskrifter till efterrättelse. På
det sättet skulle Sverges 2,000 pharmaceuter finna
det bröd som nu nekas dem, derför att cirka 200
apotekare, med ett så kalladt privilegium un-
derslagit sig nästan all medikamentshandel i Sverge
Det är ju en klar sak, att der en sådan apo-
teksprivilegii-handel får bedrifvas, der skall taxan
å medicin vara hög, och till bevis derpå vill insän-
daren anföra följande:
Under förra året ville en af Stockholms apotekare,
till förfång för en yrkesbroder, vinna medi aments-
leveransen till ett straffängelse i nämnde stad. För
att nå målet erbjöd han sig att gå under gällande
medikamentstaxa med 50 (säger femtio) procent;
han vann sitt syfte, men erkände ock med
detsamma, att apotekaretaxan är gränslöst högt
tilltagen; detta är ett klart bevis på hur orimlig
apotekares vinst är — hvilket ej kunde vara så, om
rörelsen blefve fri på förut nämnde grunder.
I en stad med 10,000 invånare finns oftast ej mer
än ett apotek — men förhållandet är att minst 5
sådane kunde der föda sina utöfvare — och hvar-
för neka dessa detta?! Så höra till somliga stads-
apotek så kallade filialapotek och deriligger ytterliga-
re en orättvisa — den nemligen att samme apotekare
skall få ega 2 apotek på olika orter. Här behöfs
verkligen en genomgripande reform i apoteksvä-
sendet, och om tidningarne vilja behandla frågan
så, att riksdagen fattar och förstår den, så vin-
nes dermed mycket såväl för Sverges samtliga in-
byggare som för utöfvare af apotekareyrket, och vill
insändaren häraf gå redaktionen tillhanda med en
mängd upplysningar i sak — i den mohn frågan
blir föremål för diskussion.
Nog skola flera apoteksprivilegii-handlare här-
emot göra invändningar, men flertalet unga phar-
maceuter skola afgifva ett ojäfvadt vitnesbörd om
det orätta i ofvannämde handel.
Vi ha ansett oss icke böra neka plats åt
denna förnyade erinran att ordna frågan om
apoteksprivilegierna; men om än rättsgrunden
för dessa skulle vara tvifvelaktig, så kan det
väl dock icke billigtvis ifrågakomma att från-
taga de nuvarande innehafvarne af apotekspri-
vilegierna dessa utan att någon ersättning blir
på ett eller annat sätt beredd. Arendet har,
som bekant, ofta varit föremål för öfverläggning
både inom apotekarekåren och vid riksdagarne;
vi vilja erinra oss att apotekarsocieteten också
har varit betänkt på åtgärder för att ordna
dessa förhållanden.
mu s 2 CITE PN a