frälsa ra barn från det mycket onda, gilva glädje
och lycka åt familjen, goda medborgare åt
fosterlandet. John. (Ur Öresunds-Posten).
Från Fredrikshald — via Strömstad
— till Göteborg och sedan på
kanalen.
(Bref till Dagens Nyheter.)
IV.
Medan vi ligga och vänta här i Weners-
borg, att stormens andedrägt må blåsa bort
tjockan på Wenern, som hindrar oss att utlöpa,
så betjena vi oss af tillfället, för att hänga oss
på ett hörn af jernvägsträngen, som nu dagli-
gen är i gång härifrån till Uddevalla. Efter
gedignare resebeskrilvares mönster börja vi med
att omtala upphofvet till denna stads namn.
Det härleder sig från Oden och uttalades for-
dom Odenvall, förmodligen ville folket här lik-
som flerstädes högtidliggöra en af sina för-
nämsta offerplatser genom att benämna den
efter en gudom. Detta var ett strå hvassare,
än bruket är hos oss, som pläga uppkalla både
städer och barn efter blott furstliga personer.
Sjelft har Uddevalla i sin ordning skänkt nam-
net åt en dryck, som vunnit allmän populari-
tet derigenom. FHFörbigående dess kommers,
industri o. d., vill jag här blott framhålla några
Uddevalla särskildt tillkommande egenheter.
Först märker resanden nästan alltid den rike-
dom på kyrkogårdar, som här finnes: tre för
en befolkning af omkring 5000 personer. Dessa
kyrkogårdar äro anslagna till bruk, ej såsom
eljest vanligt åt olika trosbekännare, utan hvad
tycks, de följa samma indelningegrund, som
exe. De Geers riksdagsordning, nemligen för-
mögenhetsprincipen, således kyrkogårdar för
rika och kyrkogårdar för fattiga. Det var
med anledning häraf anekdoten uppkom om
gumman, som, missnöjd att ej få den grafplats,
hon önskade för sin aflidne man, inför kyrko-
rådet i vredesmod utfor: i h— skall min man
ligga och icke i fattigkyrkogårdena! En egenhet
hos Uddevalla är dessutom en titel, som på senare
tider blifvit mycket modern i många städer,
men här existerat i flera år, nemligen stadsbud.
Hvad hans åligganden egentligen äro hann jag
ej utforska; men tror att de i någon mån likna
den s. k. läns-enspännarens vid Stockholms
landskansli. Vet läsaren hvad en läns-enspän-
nare egentligen är? Jag gissar att svaret blir
nej; derföre vill jag förklara saken. Man skulle
i början nästan kunna tro att dermed menas ett
fordon eller en dragare, men kanske gissar man
ock af det föregående att här är frågan om en
menniska. Ja det är en tjensteman, som far
vissa landshöfdinge-embetets ärenden efter en
häst och således i enspänd vagn: Der ha vi
förklaringen af det besynnerliga ordet. Något
i den vägen lär väl Uddevalla stadsbud vara.
— Vid det närbelägna Gustafsberg ha baden
numera nästan upphört, ty man tror att vatt-
nets sälta der är för underhaltig. Fordom
lockade dess vackra natur, hvarmed ingen an-
nan badort, möjligen Särö, eger något jemför-
ligt, många badlystna till sig, och de sköna
parkerna genljudade då ofta af artisters eller
dilettanters solo- och kör-sånger.
Andtligen ha vi, trots dimma, kolera och
högt vattenstånd utkommit i Wenerns vatten-
basin. Leckö slott gå vi förbi, ty det är en
passerad storhet och sådana frågar man van-
ligen föga efter. Dess hierarkiska och aristo-
kratiska makt är längesedan bruten; ingen Skara-
biskop armerar nu som fordom dess murar,
ingen de la Gardie håller nu hof i dess gyllen-
läderssalar. Läderlappen och mössen äro nu der
hofherrar och fira ostördt sina fester i de mörka
gemaken: De oroas ej ens af de talrika ka-
jorna, som equadronera inom borggårdarne. —
Blomman på Kinnekulle är vissnad i hösten
och ångaren lägger ej till vid det märkvärdiga
berget; derföre få vi uppskjuta dess beseende
till högsommaren, då ängarne deromkring dofta
ankien ad
af timotejen och skatan stjäl sitt lystmäte i
körsbärsskogarne. Vill man rätt njuta af skön-
heten på landet, då skall man sitta ned en
sådan dag vid Mörkeklefs grotta, dricka en
bägare från dess källa och lyssna på stenhug-
garens hammarslag från JZellekis, der foglarnes
natursång beledsagar ekorrens luftiga baletter.
Medan nu en kall höstdimma döljer cKullensc
gröna mössa äro vi glade, att i hytten få låta
tiden och båten ila. Först vid Forsvik, kana-
lens högsta punkt, vakna vi, för att åter helsa
ett vackert landskap och en vacker dag. Vul-
kani idoge söner ha här många jern i elden
vid de här anlagda brukssmedjorna. Sjelfva
kanalens vatten stöter i stålblått, så att både
folk och natur, drägt och trakt, synas ha jern
i sig. :
Karlsborgs fästning (platsen kallades fordom
Wanäs) ligger för mycket på sidan om oss,
för att behöfva låta sin vakthafvandes ropare
preja oss an, men vi se ändå en skymt af dess
vackra tambourere och bröstvärna Stora