5 - N d TE 4 n
Ikon och Verklighet
Romesn aff, FP. Brolth (förl till Dick Tarleton m.fl.
(Forts. fr. föreg. AF.)
De unga tu följde den väg som lopp längs-
efter kyrkogårdsmuren.
— Hvad är det jag alltid har sagt! mum-
lade hon, i det hon vred sina händer, ty hon
älskade sin dotterdotter mycket innerligt. Så
skall då min slägt bringa vanära öfver ätten
Murlough! Man spådde mig detta för många
år sedan, och jag har icke glörat spådomen.
— Ni gör orätt, Mary, sade fader Karoolan,
som hade mnalkats henne, utan att hon märkt
det, mycket orätt uti att underhålla sådana der
tokiga föreställningar,
— Ni kallar då min öfvertygelse om att de
älska hvarandra för en tokig föreställning? sva-
rade gumman, pekande åt det håll, dit de unga
styrt sin kosa,
Presten svarade iatet hörpå. Redmond och
Bllen gingo vid hvarandras sida, synbarligen in-
hegripna i ett samtal, som intresserade dem
båda.
— Ni talade om vanära, anmärkte han elut-
ligen.
— Och vore det icke vanhedrande för den
siste af ätten ONeil att taga en bondedotter
till maka? frågade Mary Sullivan i tvär ton.
Hvem skulle icke tro att jag och Katty hade
gjort vårt bista för att underblåsa elden?
— Ingen, som känner er, skulle döma er så
illa.
— Det är väl möjligt; genmälde gumman;