men menniskornas tungor äro i allmänhet elaka:
Tala vid Redmond, fader; ni bar mycket infly
tande hos honom: Jag är viss om att han
skall lyssna till era ord...Men det kan vara
detsamma, tillade hon efter ett ögonblick, alla
bemödanden blifva ändock fruktlösa; ty såsom
jag redan sagt, någon har spått att denna olycka
skall ske.
—-- Hvem?
— Min man som förebrådde mig ait jag äl-
skade mitt fosterbarn mera än mitt eget, lika-
som hade jag kunnat råda öfver mina känslor,
Han förutsade att en afkomling af Ellen skulle
förorsaka mig och de mina skam och tadel.
Fader Karoolan skrattade åt den gamla qvin-
nans vidskepelse; och likväl kunde han sedan
icke låta bli att tänka på hennes ord.
Samma afton hade han ett långt samtal i
enrum med sin Järjunge, som besvarade hans
föreställningar på ett aktningsfullt, men bestämdt
sätt:
— Jag skall icke glömma mina pligter hvar-
ken mot Ellen eller mig sjelf, genmälde han,
och något vidare löfte kunde han icke förmås
att gifva
Kort tid härefter inträffade en händelse, som
fyllde Redmonds bjerta med sorg. Det var det
första moln som uppsteg på hans lefnads hit-
tills klara himmel
Hans beskyddariona, den ädla, vördnadsvärda
Gvinna, som älskat honom så icrerligt, afled.
Fröken Macnamara bade länge med oro
märkt det ömma förhållandet mellan hennes
arfvinge och Kattys dotter; men hon hade sak-
nat beslutsamhet till att tala med honom i detta
ämne. Hon var till ytterlighet svag för Bed-