den oupphörligt förstärker den redan förut der
varande, 30,000 man starka garnisonen. Då
lugnet jemväl på dessa punkter blifvit tillfullo
återstäldt, då först torde man kunna instäm-
ma i de franska tiduingarnes, ännu alltför sang-
viniska förhoppningar. -
Fredens afslutande med Osterrike har i all-
mänhet uppvöckt mycken glädje i Italien; en-
dast det demagogiska partiet kan alls icke försona
sig med denna fred, hvilken korsar deras skö-
naste förhoppningar, och det mazzinistiska bla-
det Unitå italiano, djerfves till och med att
belsa fredsslutet raed följande tirad:
Freden är afslutad; kanonsalfvor hafva förkun-
nat Italiens ära dess Requiem xternam och ur
den graf, i bvilken denna ära blifvit nedvräckt,
kan blott eländets hotande skelett återuppstå.
Denna fred är icke en framåtskridandets fred; —
den är en trånsjuk, lömsk och rutten fred. Det
italienska folket bör inse i hvilket läge det deri-
genom blifvit försatt
Från Spanien berättas om det förestående
öppnandet af jernbanan mellan Madrid och Ba-
dajoz, hvarigenom ett nytt föreningsband kom-
mer att knytas mellan Spanien och Portugal,
med hvilken sistnämnde stad kabinettet i Ma-
drid synes vilja bibehålla ett godt förstånd.
En händelse, som på de sednare dagarne
tilldragit sig rätt mycken uppmärksamhet inom
den tyska pressen, är österrikiske amiralen Te-
gethoffs, segrarns vid Lizza, snöpliga förafske-
dande och man uttömmer sig i gissningar öf-
ver verkliga orsaken till denna plötsliga onåd.
Vi hafva, bland annat, ur en ganska tillförlit-
lig källa sew uppgifvas, att ett af amiralen
i sin, vid befälets öfvertagande utfärdade
dagorder begagnadt uttryck, att flottan nu
ändtligen skulle få löpa ut, skall vara egent-
liga grundorsaken till det säregna, ehuru bland
högt uppsatte personer ej alldeles ovanliga, sätt
på hvilket den dugtige sjömannen lönats för
sina förtjenster. En Berlinertidning yttrar sig
om denna affär i följande, för höga vederbö-
rande föga smickrande ordalag: cEhuru man,
för att icke väcka så mycket uppseende genom
vice-amiralens förafskedande, både officielt och
officiöst sökt göra troligt, att han skulle an-
vändas på annnat båll, har ett sådant använ-
dandande icke allenast icke ifrågakommit och
Tegethoff har icke blott blifvit skiljd från sitt
kommando, utan han har helt och hållet fallit
i onåd och torde komma att lemna Osterrike.
Hans afiägsnande tillskrifves erkehertig Leopold,
som eamtidigt åter öfvertagit marininspektionen.
Tegethoff är ju en —- uppkomling, tillägger
tidningen ironiskt, och han har icke strängt
hållit sig till reglementet. Helt naturligt! Hur
skulle han annars kunna hafva vunnit sjöslaget
vid Lizza! Utan detta slag, skulle Osterrike
icke längre varit cn sjöraagt och — Triest och
Dalmatien skulle hafva gått förlorade.