sade qväkerskan, efter att ha betänkt sig en
stund. Men sedan jag såg de der lockarne,
utan att begripa det flickan var kokett, miss-
tror jag mitt eget omdöme: Också bör da
icke fästa alltför stor vigt vid det yttrande,
jag på din upprepade begärad nu afgifver.
Vore Hanna rikligare försedd med Mammons
gåfvor, fruktar jag verkligen, att vännen Rus-
set icke skulle ha så mycket emot partiet.
— Jag anade detta, mumlade Rutb. Efter
allt hvad jag hört Ruben berätta om honom,
har jag svårt att tro det hans hjerta är godt
och ädelmodigt... Och hvar är Hanna nu?
Fru Geldart uppgaf det nygifta parets adress.
Hennes son hade förhyrt den bostad, de för
tillfället innehade.
— Skulle Hanna fråga efter mig, sade den
gamla frun, hvilkens naturliga välvilja synbarli-
gen var i strid med de stränga åsigter om det
passande, som hon alltid hyst, så kan du säga
henne att jag visserligen är missnöjd, ja för-
törnad, men dock icke oförsonlig.
— Och att du vill förlåta henne, tillade
Ruth i bedjande ton.
— Ja, notabene så framt hon inser att hon
felat och ångrar sig.
Härpå tog Rubens moder afsked och gick
sin väg, frågande sig sjelf, hvilken orsaken var
till att hennes systerdotter sökt göra sig under-
rättad om vännen Russets karakter,
Under hela dagen var Ruth fundersam och
tankspridd. Det var helt tydligt att hon öfver-
vägde någon vigtig angelägenhet; Rebecka måste
flera gånger erinra henne om, att middagen
var färdig, innan hon gaf akt derpå.
Följande morgon Hade hvarje spår al tvifvel