om hon det hade skulle gossen utan tvifvel
blifvit kristnad till Phadrig.
Efter att ha gifvit detta sidohugg åt sin gamle
fiende, den pheniciske prinsen, beqvämade sig
Patrick ONeil att låta sin arfvinge, åtminstone
till någon tid, förblifva under fröken Macna-
maras förmynderskap.
Just vid den tid, då baronetens förbittring
öfver Ulic Blakes beteende var som störst, in-
fann sig Jorrocks i den gamle herrns boning,
med ett bref från sin husbonde, hvari denne
bad sin morbror af budbäraren göra sig under-
rättad om de närmare förhållandena vid hans
kusins död. Han anhöll äfvenledes i brefvet
att Patrick af budet skulle fordra redogörelse
för hans eget uppförande, hvilket ingalunda va-
rit så dåligt, som man, efter hvad han tog för
afgjordt, framställt det för honom. Den het-
lefrade gubben. kastade brefvet med mycket
förakt i elden och föga fattades, att han gjort
detsamma med den som framlemnat det.
— Jag kan dock icke, utan att uppväcka ta-
del, skjuta ihjäl min egen systerson, sade han,
eljest skulle jag göra processen kort med ho-
nom — säg konom det. Och ni kan tillägga
att han, lefvande eller död, icke är en skilling
mera värd, derföre att han har Patrick ONeil
till gudfader — den hämndgirige, fege, lömske
skurken — glöm ej att säga detta. Och nu
farväl, lemna genast mitt hus. Hvarken mat
eller dryck kommer att bestås er här.
Jorrocks var en alltför klok man; för att;
när han hade hört detta, längre vilja besvära
med sin närvaro: Dock beslöt han, att om
möjligt, uträtta ett litet ärende för egen räk-
ningsinnan han lemnade Galway: