detta möte och att framlägga sina åsigter för
dess deltagare. M:r Kemble befunne sig nu i
grannskapet och om sällskapet ville afgifva en
försäkran, att han icke äfventyrade att blifva
ohöfligt bemött, skulle ordföranden känna sig
lycklig att införa honom: Sällskapet uttryckte
genom handklappningar sin tillfredsställelse med
detta förslag, och m:r Kemble infördes. M:r
Clifford meddelade derefter sällskapet hufvud-
dragen af hvad som hade förefallit under hans
sammankomst med denne gentleman. M:r Kem-
ble hade uttryckt sin stora ledsnad öfver det
afbrott, som hade förorsakats i det goda för-
hållande, som alltid varit rådande mellan pu-
bliken och scenen. Han hade också på egna och
sina meddelegares vägnar uttalat en ifrig önskan
att göra allt, som stode i deras makt för att
blidka publiken och återställa den jemnvigt i
de ömsesidiga känslorna, som hittills så lyck-
ligt varit rådande mellan dem:
Skälet hvarföre detta försök icke förr blifvit
gjordt, var omöjligheten för aktionärerna att
erhålla kännedom om, till hvilka de lämpligen
hade att vända sig, för att träffa rätte repre-
sentanterna för den allmänna meningen: M:r
Clifford hade sagt dem, att hvad som mest re-
tade publiken, var att magistratspersoner upp-
trädt på scenen för att uppläsa upprors-
lagen, och att polisen och lejde spetsbof-
var invförts i salongen för att med våld in-
skränka publikens otvifvelaktiga rättighet att
gifva sin mening tillkänna; och att man dess-
utom ansåg att de griljerade logerna voro sär-
deles väl lämpade för osedlighetens införande
t.o. m. inom konstens tempel. Till svar på det
första af dessa gravamina hade m:r Kemble för-
säkrat honom, att magistratspersonerna hand-
lat af egen ingifvelse, och att han icke hade
sig bekant deras uppträdande på scenen, förrän
han andra morgonen läste en berättelse derom
i tidningarne. Hvad de griljerade logerna be-
träffade, voro aktionärerna villiga att borttaga
dem och öppna hela raden för publiken. Om
dessa och andra eftergifter från. aktionärernas
sida skulle tillfredsställa den allmänna menin-
gen, voro de villiga att göra dem. Derpå hade
m:r Clifford svarat, att han icke vore befull-
mäktigad att ingå på några vilkor, men att
han ansåg de nu föreslagna vara så billiga att
han ville anbefalla dem till mötets antagande.
(Rop af O. P.!)
Om denna sak hade han endast en anmärk-
ning att göra. Det vore, sade han, ett utmär-
kande drag hos engelsmän, att de med hofsam-
het begagnade sig af en vunnen seger. Han
hade stundom hört den anmärkning göras, att
John Bull städse hade hjertat på rätta stället,
om än hans idter någon gång vore förvända.
Detta, derpå förlitade han sig, skulle städse
fortfara att utmärka hans karakter, och han sa-
de sig vara öfvertygad, att det förhanden varan-
de tillfället skulle för verlden ådagalägga den
britiska publikens storsinthet — att den skulle
nöja sig med skäliga vilkor, och icke påyrka
sådana, som skulle medföra verklig skada för
teaterns egare. . Han sade sig endast hafva ett
ord att tillägga: det fölle af sig sjelf att åter-
tagandet af alla anklagelser vorc ett oundvikligt
vilkor i nu ifrågavarande fördrag. Efter något
parlamenterande uppsatte den komite som hade
om händer insamlingen för att hålla lagligen
fällde O. P.s skadeslösa, ) följande fredsvilkor:
1) De griljerade logerna återställas i samma skick,
som de voro 1802
2) Priset på parkett-biljetter blir 3 shilling 6
pence (det gamla) och på 1:sta radens loger 7 shil-
ling (det nya).
3) Aktionärerna skola framföra sin ursäkt för
publiken och m:r Brandon (bokhållaren) skall
afskedas.
4) All ansvarstalan å ömse sidor nedlägges.
En allmän försoningsskäl dracks till fördra-
gets bekräftande och m:r Kemble reste sig, un-
der starka applåder, och höll följande tal:
M. h.! Innan jag aflägsnar mig för att vidtaga
nödiga åtgärder för att imorgondagens tidningar
offentliggöra den anordning, som nu blifvit träffad,
utber jag mig attfå uttrycka en förhoppning, som jag
när i djupet af mitt hjerta, den nemligen att den
öfverenskommelse, som nu blifvit träftad, skall lägga
grunden till ett städse fortvarande, gedt förstånd
mellan publiken och teatern. (Applåd.) Jag an-
håller äfven att få hembära eder min personliga
tacksamhet för det vänliga och artiga sätt, på hvil-
ket jag blifvit bemött sedan jag inkom i detta
rumcd.
Mr Kemble aflägsnade sig nu för att fara
till teatern. Flere af hrr O. P. hade förut an-
ländt från värdshuset Kronan och Ankaret, och
delgifvit publiken den öfverenskommelse, som
der hade blifvit afslutad. Men publiken hade
fått i sitt hufvud, att den icke ville mottaga
denna underrättelse af någon annan än mr
Kemble, och derför öfverröstades skådespelarne
genast med fortgående rop på Mr Kemble, mr
Kemble. Slutligen visade mr Kemble sig på
scenen och mottogs med ljudliga hurrarop. Så
snart han lyckades få ordet, tilltalade han pu-
bliken i följande ordalag:
M. h.! M. d.! Jag ber att få framföra min ur-
säkt derför att jag visar mig för Eder i en drägt,
som står i så föga öfverensstämmelse med den
höga grad af aktning, jag hyser för Eder. (Applå-
der) (Mr Kemble var klädd i stöflor.) Denna om-
ständighet kan endast härleda sig från min fullkomliga