teaterns bokhållare, m. m., hvilken var synner-
ligt verksam i att peka ut oväsendets upphofs-
män, för att få dem befordrade till lagens
näpst. Hir O. P. lyckades emellertid i allmän-
het ställa så till, att icke en enda stafvelse af
pjesen kunde uppfattas från den stund, de vi-
sade sig i salongen; och då verkligen slagsmål
med poliskonstaplarne icke lyckades att hålla
oväsendet vid fullt lif, ställde de till låtsade
slagsmål sins emellan, eller togo sin tillflygt
till att skaffa ned hvnrandra från högsta
bänken på parketten, hvarvid de ådaga-
lade synnerlig skicklighet i att bibehålla fot-
fästet; de utförde äfven en slags stridsdans,
hvilken betecknades med namnet O. P. dansensc
och hvilken består deri att stampa i golfvet först
med den ena foten och sedan med den andra,
i det man framtjöt O vid första och P. vid
andra stampningen, allt unisont. Aftoneas nöje
slöt vanligen med folksåvgen. Rule Britan-
niag, eller Hearts of Oakd, framskrålade i
den mest afskyvärda ton och i det ursinnigaste
forte. Stundom hände ock att någon O. P.-
talare ex professo föreskref ett sortament af
tjut och lefverop, såsom t. ex. tre tjut för
Kemblec, tre lefve för O. P., o. s. v.. Det
var äfven mycket vanligt att mobben med o-
höfvikst tal förolämpade de sällskaper, som
sutto i de griljerade logerna ty den antog för
alldeles gifvet, att dessa platser endast kunde
säljas för tvetydiga ändamål. Denna omstän-
dighet och hela upprorets afskräckande fysiognomi
afhöll damer från att besöka teatern, hvilkens
inkomster aftogo dag för dag.