medgifvande af anklagelsens riktighet. Man har
nemligen beskyllt mig för, att hafva behandlat pu-
bliken med sidovördnad. Jag vädjar till de sedna-
ste 25 åren af mitt lif, såsom skådespelare, och
till många af dessa år såsom styresman för ett svar
på denna anklagelse; och jag vågar förlita mig på,
att mitt uppförande under denna långa tid skall
tala för mitt frikännande af alla dem, hvilka nu
höra mig. (Allmän applåd.) Teaterns egare, det
bedyrar jag, äro i högsta grad lifvade för att göra
allt, hvad som står i deras makt för att gå allmän-
hetens önskningar till mötes och för att återställa
det allmänna lugnet. För detta ändamål önska de
att en komitå af de anseddaste män måtte ned-
sättas för att undersöka affärernas ställning, och
med ledning af denna undersökning afgifva ett ut-
låtande, huruvida prisstegringen är nödvändig eller
icke. (Hvisslingar och rop af Nej! Nej!) Jag ber
att I måtten höra mig. (Låt honom tala till
punkt!) Mina damer! Mina herrar! Teaterns
egare trodde sig icke kunna handla mera oförbe-
hållsamt mot publiken, än då de gjorde densamma
lika förtrogen med teaterns affärer, som de äro
sjelfve. (Applåd, och ett rop af Ingen Ciata-
lanil) Öm den saken vill jag straxt tala. Mina
damer! Mina herrar! Då detta synes vara mäng-
dens åsigt, (Nej! Nej!) så ber jag att få tillägga,
att denna teater kommer att hållas stängd, till dess
den ifrågavarande granskningen försiggått. (Stojet
öfvergick här till en blandning af applåder och
uttryck af missnöje, i hvilken de sednare blefvo
förherrskande.) M:r Kemble fortfor: Hvad madam
Catalani beträffar, så leddes m:r Harris, då han
inledde underhandlingar med denna dam, endast af
önskan att bevisa sin tacksamhet mot publiken och
att genom anställandet af talanger, hvilka af hvar
och en måste erkännas vara lysande och af första
ordningen bereda publiken nöje och gå dess för-
modade önskningar till mötes. (Hvisslingar och
applåder.) Men då man funnit att detta icke var
öfverensstämmande med publikens smak, har hen-
nes engagement blifvit upphäfdt.
Teatern stängdes, och den 2:dre påföljande
oktober offentliggjordes undersökningskommis-
sionens utlåtande, hvaraf bland annat framgick,
att akticegarne af den nyuppbyggda teatern kun-
de hafva att påräkna en afkastring af 3!2 pro-
cent per år, med bibehållande af de förhöjda
priserna, men att deremot en förlust af ?4
procent per år på detinsatta kapitalet skulle
komma att uppstå, genom bibehållande af de
gamla biljettprisen, — allt under förutsättning
att aktionärerna icke voro sina egne assuradö-
rer, utan på vanliga vilkor försäkrade byggnad
och inventarier mot eldfara. Den 4 oktober utgafs
ytterligare ett cirkulär, åtföljdt af utdrag ur
teaterns räkenskaper, i hvilket aktionärerna sade
sig vara, förvissade att en frisinnad och upp-
lyst allmänhet nu skulle vara öfvertygad om,
att förändringen i priserna endast härleder sig
från omöjligheten för dem att fortfarande hålla
teatern tillgänglig mot de förra prisernaw.
Samma afton öppandes teatern ånyo, och
med detsamma förnyades också det vokala och
instrumentala oväsendet. Då ridån gick upp-
framträdde m:r Kemble på scenen och försökte
förgäfves att göra sig hörd; han väntade der-
för till spektaklets slut, och lyckades då, ehuru
med täta afbrott att få framsäga följande:
MM. h.! M. d.! Egarne af denna teater hafva,
för att gå allmänhetens önskningar till mötes,
oförbehållsamt framlagt sina räkenskaper för en
upplyst och opartisk komite. De hafva vidare haft
den äran att för er framlägga denna komites ut-
låtande tillika med ett sämmandrag af teaterns
räkenskaper för de sednaste sex åren. Af dessa
handlingar framgår, att en återgång till de gamla
priserna måste hafva vår oundvikliga ruin till följd.
ag ber er derför, mitt herrskap, att höra mig
med lugn, då jag förklarar för er, att vi med nöje
skulle upplåta teatern till de gamla priserna, om
vi blott kunde det. I förlitande på denna publiks
rättsinthet frågar jag, om här finnes en enda
gentleman som anser, att vi kunna fortfarande be-
drifva en affär, på hvilken vi äro säkre att för-
lora ?4 procent årligen Jå våra utlagda penningar?
Då jag vänder mig till det mest upplysta och fri-
sinnade auditorium i verlden, känner jag mig öf-
vertygad att denna vädjan skall vara tillfyllestgö-
rande; i förlitande på eder rättsinnighet förklarar
jag, att intet annat än oafvislig nödvändighet har
förmått oss att vidtaga denna oangenäma åt-
gärd.u
: Detta mr Kembles tal frambringade lika liten
verkan, som alla hans före ående; och den
karakter, tumultet antog, tycktes visa att aktio-
närerna icke lyckats komma den åsyftade för-
soningen ett steg närmare.
Upproret i den nya teater fortfor nemligen
sextio aftnar, det vill säga hvarje spektakel-
afton från 4 oktober till 15 December. Under
denna tid hade tumultet sin ebb och flod, men
på det hela taget företedde det så föga om-
vexling, att just denna omständighet borde haf-
va vållat dess upphörande, ehuru hvarje annat
medel till lugnets återställande visade sig få-
fängt. De missnöjde, hvilka nu igenkände
hvarandra på de kabbalistiska bokstäfverna O.
P.x begynnelsebokstäfverna till hufvudsakliga
målet för deras sträfvande Gamla priserc, (old
prices) — hrr O. P.sa infunno sig vanligen i
salongen kl. 9,)till hvilken tid spektaklerna
numera fortgingo med föga afbrott. Från den
timman var allt buller och opposition, msn icke
det bedöfvande vakala och instrumentala larm, som
utmärkte de sex första aftnarne, innan teaterns af-
färer underställdes en komitesbepröfvande; ty tea-
terns egare hade i någon mohn lyckats före-
komma införandet af lurar och skramlor genom
att låta afföra vederbörande amatörer af dessa
instrumenter till polisvaktkontoret i Bow-street,
af hvars Htienstemän de antinoen arresterades