henne om att man vid hofvet redan beredde
sig på Ludvig XV:s död.
— Vanäran och hånet kunna vi nog trotsa,
fortfor den unge officeren, men icke Redmonds
vrede. Orkanen är ej vildare, blixten ej fruk-
tansvärdare, än hans hämnd skall blifva, om
han får veta, huru vi bedragit honom. Ni kän-
ner honom icke så väl som jag. Under detta
kalla och lugna yttre gömmer han en vilja af
jern och mod till att utföra allt hvad han före-
sätter sig. Vi kunna icke bjuda honom spet-
sen; derföre måste vi, medan tid är, göra ho-
nom oskadlig.
— Ar då hans vrede så förfärlig? utropade
grefvinnan, som började blifva verkligen orolig.
Han lär visst icke våga. .:
— Redmond ONeil, sade Ulic Blake, skall
icke skona sin hustrus mördare, de må vara af
aldrig så hög rang och ega aldrig så stor makt.
Förr eller sednare måste de umgälla sitt brott
med lifvet, om han upptäcker hvilka de äro.
— Vänta mig en timma vid ingången till
Trianons park; yttrade fru du Barry i beslut-
sam ton, Denne vanvetting måste föras till ett
ställe, der han hvarken kan tillfoga sig sjelf
eller andra ondt..: Som sagdt, vänta till dess
jag hunnit tala vid konungen.
Den förrädiske kusinen visste nog, hvad sam-
talet med konungen skulle komma att hafva
till följd.
Han ledsagade sin medbrottsling tillbaka till
bärstolen och promenerade vid sidan om denna
ett stycke framåt. Då de anlände till grinden
vid början af Trianon-parken, stannade han:
Innan en timma var gången till ända, kom