Från Fredrikshald — via Strömstad
— till Göteborg och sedan på
kanalen.
(Bref till Dagens Nyheter i september).
j -
Vore jag en lustig kurre, så vore det lätt
att skrifva en lång berättelse om denna korta
resa eller, med andra ord, att koka soppa på
en spik, nu må beskrifningen bli inskränkt till
omfånget, blott den ej blir det till innehållet.
Det förargar litet smått en god svensk att
finna, det vestra gränserna af vårt land i fäg-
ring ej mäta sig med grannländerna. Så ser
t. ex. Skånes kuststräcka torr och afskalad ut,
jemförd med Sceland: Det är icke utan att
Svenska landet förlorar något vid jemförelsen
med Norges nejder omkring Fredrikshald. Denna
stad är en af de lifligaste och vackrast belägna
af smålänens amt (d: v. 8. de fordna landska-
perna Markerna och Borrsyssel) men företer
en halffärdighet, som ofta karakteriserar de
norska städerna. Med Fredrikshald särskildt
är detta fallet för de ofta förekommande elds-
vådorna. Prohibitivtullarne ha varit stadens
fortkomst, derigenom att, då utländska varor,
synnerligast kolonialvaror, på svenska sidan
drogo en högre tull än i Norge, all landthan-
del naturligtvis gick till den norska staden
från de närgränsande svenska socknarne, till
stort förfång för Strömstad och andra orter,
der handeln derför alltjemt aftynat. Tobak
har serdeles varit en begärlig vara, som sven-
skarne in i senare tider i betydliga qvantiteter
lurendrejat till lands och vatten från Norge.
Strömstads badgäster äro alltid Fredrikshalds
manufakturhandlares aldra bästa kunder, och
ansenliga summor gå under somrarne ditöf-