san Louise nalkades, föll den listiga qvinnan på knä, under det att prins Soubise till thronföljaren framlemnade brefvet från hans farfader. — Stig upp, sade den kungliga nunnan. Ni misstager er högeligen, min fru. Jag har hvarken makt, rikedom eller inflytande att erbjuda; Transkxe konungens dotter har sin svägerska att tacka för. att hon får vistas under sin faders tak: Det låg så mycken bitterhet i den ton, hvari dessa ord uttalades, att mätressen deraf märkte att den missaktning, som blifvit prinsessan bevisad, djupt smärtade henne. — Tillåt mig, svarade hon ödmjukt, att bibehålla dennaställning, som bäst passar mig, då jag talar till er, höga prinsessa, i synnerhet som jag varit nog olycklig att ådraga mig ert misshag. Hans majestät konungen har gifvit befallning om att de personer; för hvilka ni behagat hysa deltagande, skola frigifvas ur den fångenskap; hvari de nu befinna sig, samt uppdragit åt mig att för er anmäla detta, på det den mildhet han sålunda visat måtte beveka er till att hafva öfverseende äfven med mig. — Det är sannt, sade Dauphin, som nu kom fram med ett bref i handen. Prinsessan Louise uttryckte med några ord sin glädje öfver att hennes far förminskat antalet af de orättvisa handlingar, han hade att svara för. Synbarligen var det hennes önskan, att slippa gifva grefvinnan ett direkt svar. Hvad denna sednarte beträffar, låg hon fortfarande på knä, ömsom rodnande och bleknande af blygsel och harm; Prins Soubise; som var en erfaren diplomat, vände sig emellertid till abbedissan och hviskade