san Louise nalkades, föll den listiga qvinnan
på knä, under det att prins Soubise till thron-
följaren framlemnade brefvet från hans farfader.
— Stig upp, sade den kungliga nunnan.
Ni misstager er högeligen, min fru. Jag har
hvarken makt, rikedom eller inflytande att er-
bjuda; Transkxe konungens dotter har sin svä-
gerska att tacka för. att hon får vistas under
sin faders tak:
Det låg så mycken bitterhet i den ton, hvari
dessa ord uttalades, att mätressen deraf märkte
att den missaktning, som blifvit prinsessan be-
visad, djupt smärtade henne.
— Tillåt mig, svarade hon ödmjukt, att bi-
behålla dennaställning, som bäst passar mig,
då jag talar till er, höga prinsessa, i synnerhet
som jag varit nog olycklig att ådraga mig ert
misshag. Hans majestät konungen har gifvit
befallning om att de personer; för hvilka ni
behagat hysa deltagande, skola frigifvas ur den
fångenskap; hvari de nu befinna sig, samt upp-
dragit åt mig att för er anmäla detta, på det
den mildhet han sålunda visat måtte beveka
er till att hafva öfverseende äfven med mig.
— Det är sannt, sade Dauphin, som nu kom
fram med ett bref i handen.
Prinsessan Louise uttryckte med några ord
sin glädje öfver att hennes far förminskat an-
talet af de orättvisa handlingar, han hade att
svara för. Synbarligen var det hennes önskan,
att slippa gifva grefvinnan ett direkt svar. Hvad
denna sednarte beträffar, låg hon fortfarande på
knä, ömsom rodnande och bleknande af blygsel
och harm;
Prins Soubise; som var en erfaren diplomat,
vände sig emellertid till abbedissan och hviskade