inse nog de, som hafva svårt att begagna metallvälsar. . Likaledes såg jag flera af dessa lätta åkdon, 4-hjuliga med plats för 2 a 6 personer, och hvilka framdrifvas genom kombinerad trampoch vefkraft. De gå med en hastighet af 5 svenska mil i timman. Jag har sett flere i Hydevark i gång. Lätt och riktigt fort gå de, samt styras utan någon möda. En af de närvarande var högst enkel och välgjord, förfärdigad af en gasarbetare. Ett litet verktyg fanns, som för sin enkelhet anslog alla. Det var en liten slipsten, som kringdrefgs med tramp. Lagerna för axlarne hvilade såsom vanligt på vattenboen, som var något djupare än vanligt, så att slipstenen ej hvilade i vattnet. Som man vet skadås stenarne vid att endast en del deraf är våt, och den andra torr. Som väta dock behöfves, så åstadkommer man detta med att å stenens axel anbringa en liten remskifva, hvaröfver går en lina till en under axeln och under stenens periferi sittande än mindre skifva, hvilken drifver ett litet bjul, som sitter på denna skifvas axel, rätt under stenen och i vattnet, som är i boen; detta hjul kastar genom farten upp vattnet mot stenen. Är lätt att anbringa. Till att befria ett rum från drag eller damm under en gångdörr, hade man uttänkt en med kläde försedd vals af ringa diameter och så lång som dörrens bredd. Den var fastsatt vid dörren samt hölls mot den och mot golfvet medelst en fjeder vid hvarje ända. Vid öppnandet af dörren rullade den, så att motstånd märktes ej. En högst praktisk och enkel notställare var der, med en apparat försedd att sjelf vända noterna. Man trampade med foten på ett litet steg, och då drogs en slags klocksträng, som verkade fram eller tillbaka med ett vinkeljern på ett litet messingsstift om ett tums längd, hvilket både höll fast notbladet, när det låg deremot, och vände om det när man tryckte på fotsteget. Lätt att eftergöra. En annan sak såg Jag, lätt atteftergöra: detvar ett par kryckor för haltande. På samma gång bildade de med lätthet stolar, ty armstödet var fästadt vid en hylsa af metall, som sattes öfver sjelfva kryckkäppen, hvilken var delad i 3 längder, hopfogade med ett rörligt gångjern cirka 12, fot under kryckans armstöd; vid utfällandet bildade de en trefotad fältstol, hvartill sitsen af sadelband förvarades i den lemlästades ficka. Den nedra ändan af kryckkäppen utgjorde en förlängning af en af fötterna och bildade ryggstödet till stolen. Hvarje snickare kan lätt eftergöra denna kryck-stol, som är hvarken tyngre eller klumpigare än en vanlig krycka. Samme man hade en högst enkel inrättning att under bänkar i kyrkor, teatrar etc. upphänga hattar, så att de ej smutsas eller trampas. Den bestod af 2 med kulformiga hufvuden försedda skrufvar, som nedifrån uppåt under sitsen inskrufvades å c:a 10 å 12 tums afstånd och 3 tum från ryggkanten. I dessa kulformiga skrufhufvuden voro gängade hål, vettande utåt, och i dem voro ingängade 6 å 8 tums långa jernstänger, ls:dels tum tjocka, som stodo rätt utåt. Öfver dessa sköt man hattbrättena och hatten hängde beqvämt och bra. Borde användas såsom både billiga och goda och ej tagande någon plats; de äro derjemte flyttbara.