inse nog de, som hafva svårt att begagna metall-
välsar. .
Likaledes såg jag flera af dessa lätta åkdon,
4-hjuliga med plats för 2 a 6 personer, och hvilka
framdrifvas genom kombinerad tramp- och vefkraft.
De gå med en hastighet af 5 svenska mil i tim-
man. Jag har sett flere i Hydevark i gång. Lätt
och riktigt fort gå de, samt styras utan någon mö-
da. En af de närvarande var högst enkel och väl-
gjord, förfärdigad af en gasarbetare.
Ett litet verktyg fanns, som för sin enkelhet an-
slog alla. Det var en liten slipsten, som kring-
drefgs med tramp. Lagerna för axlarne hvilade så-
som vanligt på vattenboen, som var något djupare
än vanligt, så att slipstenen ej hvilade i vattnet.
Som man vet skadås stenarne vid att endast en
del deraf är våt, och den andra torr. Som väta
dock behöfves, så åstadkommer man detta med att
å stenens axel anbringa en liten remskifva, hvar-
öfver går en lina till en under axeln och under
stenens periferi sittande än mindre skifva, hvilken
drifver ett litet bjul, som sitter på denna skifvas
axel, rätt under stenen och i vattnet, som är i
boen; detta hjul kastar genom farten upp vattnet
mot stenen. Är lätt att anbringa.
Till att befria ett rum från drag eller damm un-
der en gångdörr, hade man uttänkt en med kläde
försedd vals af ringa diameter och så lång som
dörrens bredd. Den var fastsatt vid dörren samt
hölls mot den och mot golfvet medelst en fjeder
vid hvarje ända. Vid öppnandet af dörren rullade
den, så att motstånd märktes ej.
En högst praktisk och enkel notställare var der,
med en apparat försedd att sjelf vända noterna.
Man trampade med foten på ett litet steg, och då
drogs en slags klocksträng, som verkade fram eller
tillbaka med ett vinkeljern på ett litet messings-
stift om ett tums längd, hvilket både höll fast not-
bladet, när det låg deremot, och vände om det när
man tryckte på fotsteget. Lätt att eftergöra.
En annan sak såg Jag, lätt atteftergöra: detvar
ett par kryckor för haltande. På samma gång bil-
dade de med lätthet stolar, ty armstödet var fä-
stadt vid en hylsa af metall, som sattes öfver sjelf-
va kryckkäppen, hvilken var delad i 3 längder,
hopfogade med ett rörligt gångjern cirka 12, fot
under kryckans armstöd; vid utfällandet bildade
de en trefotad fältstol, hvartill sitsen af sadelband
förvarades i den lemlästades ficka. Den nedra än-
dan af kryckkäppen utgjorde en förlängning af en
af fötterna och bildade ryggstödet till stolen. Hvarje
snickare kan lätt eftergöra denna kryck-stol, som
är hvarken tyngre eller klumpigare än en vanlig
krycka.
Samme man hade en högst enkel inrättning att
under bänkar i kyrkor, teatrar etc. upphänga hat-
tar, så att de ej smutsas eller trampas. Den be-
stod af 2 med kulformiga hufvuden försedda skruf-
var, som nedifrån uppåt under sitsen inskrufvades
å c:a 10 å 12 tums afstånd och 3 tum från rygg-
kanten. I dessa kulformiga skrufhufvuden voro
gängade hål, vettande utåt, och i dem voro ingän-
gade 6 å 8 tums långa jernstänger, ls:dels tum
tjocka, som stodo rätt utåt. Öfver dessa sköt man
hattbrättena och hatten hängde beqvämt och bra.
Borde användas såsom både billiga och goda och
ej tagande någon plats; de äro derjemte flyttbara.