Bref från Norrköping.
Den 22 sept. 1866.
Koleran har under denna vecka betydligt till-
tagit, och hvart man vänder sin blick ses bedröf-
vade och oroliga ansigten.
Det är också hemskt att på eftermiddagarne se
det ena liktåget efter det andra isagta mak skrida
upp till kyrkogården. KI. 6 hvarje afton skall
jordfästningen ske, fast det stundom dröjer till
nära 7, enär presterna ej behaga komma punktligt.
I tisdagsafton jordfästades 23 lik, och det var
icke långt ifrån att 7 personer blifvit lefvande be-
grafna på samma gång. Vid nedsänkningea af ett
lik rasade nemligen den lösa vallen och plankorna
skredo undan, så att bärarne och en dödgräfvare
föllo i grafven. Lyckligtvis blef ingen svårare
skadad.
Kolerafarsoten denna gången håller sig till ar-
bets- och medelklassen. År 1853 deremot begynte
koleran sin sorgliga verksamhet högre upp
Att sjukdomen uteslutande håller sig bland den
fattigare befolkningen kommer naturligtvis deraf,
att den fattige, såsom mindre väl klädd, oftare är
utsatt för förkylningar, och detta är så mycket
troligare, som väderleken i sommar varit kall och
ruskig. 1853 egde ett mottsatt förhållande rum,
enär det då under två månaders tid ej kom en
regndroppe, utan var varmt och torrt. Man sade
då, att sjukdomen hade sin orsak i torkan och
värmen; nu deremot skyller man på regnet och
kylan. Båda anmärkningarne torde hafva något
skäl för sig.
I sammanhang härmed anser jag mig böra nämn
na, som ett bevis på hurusom tilltagsenheten och
oförskräcktheten vid dylika sjukdomars härjande
oftast äro de bästa läkemedlen , följande