ega en ganskå betydlig fordran hos hr Rohde.
Då målet påropades å 6:te afdelningen inställde
sig vice häradshöfding L. Möller såsom ombud för
käranden, och å svarandesidan tillstädeskom vice
häradshöfding O. A. Beckman.
Den förre inlemnade det mellan parterna upp-
rättade kontrakt om Bockfoten, hvilket upplästes.
Af dess innehåll hörde referenten ingenting annat,
än att kontraktet skulle anses förfallet, i händelse
krig, farsot eller hofsorg inträffade. Bröts kon-
traktet af annan anledning, skulle den vållande
utbetala ett skadestånd af 4000 rdr.
Hr Beckman bestred käromålet, förklarande de
framställda anspråken oförsynta, samt påstod att
hr Rohde för hvarje representation lemnat hr Jonas
hans anpart, liksom redovisning. Hr Möller tyckte,
att det var väl tidigt af hr Beckman, att tala om
oförsynthet i det utvecklade skick saken ännu be-
fann sig, hvartill hr Beckman genmälde, att han i
så fall inskränkte sig till att benämna hr Jonas
anspråk oriktiga.
Båda parternas ombud begärde för öfrigt upp-
skof med målet, dock önskade hr Möller att nu få
tvenne närvarande vitnen hörda, nemligen direk-
tören för orkestern vid teatern i mantgen, hr Ce-
derberg, samt förste fiolen, hr Samuel Levi, för att
genom deras vitnesmål få styrkt det påstående, att
hr Rohde skulle debiterat kostnaderna för orkestern
till högre belopp än han utgifvit.
Nämnde vitnen hördes och uppgåfvo, att orke-
stern för hvarje afton kostat 36 rdr, utom arfvo-
dena till direktören, som haft 100 rdr, och de två
första fiolerna, som hvardera haft omkring 125 rdr
i månaden.
Målet uppsköts härefter till annan dag, då hr
Beckman skulle ingifva svaromål och aflemna den
äskade redovisningen. (A. B.)
Landsorten.
Tredje akten 1 ett drama. Från Göteborg
skrifves i går: Vi ha förut berättat hurusom hu-
stru Nissen, hvilken misstänkes för medvetenhet
af mordattentatet å konditor Nissen, för några
veckor sedan jemte sin polska adoratör befunnit
sig i Wenersborg, hvarifrån hon blifvit af Göte-
borgs polis spårad norrut. Hon blef slutligen fån-
gad i Norge och med ångfartyget Excellensen Toll
i går natt hitförd.
Sedan hustru Nissen sålunda lyckligt och väl
med poliskommissarien Kant såsom förkläde — så-
dane fruar kunna ibland behöfva förkläde — till-
ryggalagt resan hit från Norge, var hon i går
inställd i rådhusrätten. Denna hade nemligen be-
slutat att hustru Nissen skulle inför domstolen in-
ställas för att svara i den rättegång angående äk-
tenskapsskillnad som hennes man konditor Nissen,
mot henne väckt. För att delgifva henne stämnin-
gen hade polisöfverkonstapeln Zetterberg redan
för någon tid sedan afrest till Kristiania, men der-
vid lärer han ha gått tillväga något för mycket
å la russe, hvadan han i det fria Norge råkade
ut för diverse obehagligheter. Han måste också
resa tillbaka till Göteborg med oförrättadt ärende.
Emellertid kom den intressanta mordhistorien emel-
lan. Uppmärksamheten riktades nu allmännare än
någonsin på det härstädes ovanliga fenomen som
gått och gällt under benämningen fru Nissen. Po-
lisen, som enligt gällande författningar ej bör mera
känna hvad rådhusrätten har för sig än högra han-
den bör veta om hvad den venstra gör, fick nu
skäl att blanda sig i saken. Resultatet blef ock-
så, att efter en liten Odysså, som till sin första
ändpunkt hade Wenersborg, men som fortsattes till
Kristiania, upphanns hon af kommissarien Kant och
inträffade här i går på morgonen med ångf. Excel-
lensen Toll.
Vid rådhusrättens session i går upplästes för hu-
stru Nissen de vittnesmål som under rättegången
blifvit aflagda. Då mannens ändamål var att vin-
na äktenskapsskilnad på grund af otrohet, utgjor-
de dessa .vittnesmål stora skäl att gratulera honom,
enär . väl knappt kejsarinnan Messalina gifvit sin
höge make större skäl till missnöje än hustru Nis-
sen gifvit sin. Att i tryck återgifva någon af de
berättelser om fru Nissen, som vittnena haft det
obehaget att afgifva, skulle vara omöjligt, och tor-
de det derföre vara nog att säga det hustru N.
förnekade alltsammans.
Sedan hon, utan att dertill ega skäl, förklarat
vittnena jäfviga, och hr Nissen yrkat, att ifall må-
let skulle uppskjutas hon måtte under tiden för-
varas i cellfängelset, fingo parterna afträda, hvar-
efter domstolen afkunnade skiljsmessa emellan de
båda makarne.
—— — .— 2 22- 2 LL, Yu. 2 ssnroeono)ssesssm
