monarken i sina nät, hade förmått beröfva lä-
karen någon del af hans inflytande.
— Ludvig kan lefva flera år ännu, yttrade
hon. Vore jag blott säker derpå, skulle jag
trotsa thronföljarens vrede.
— Derom kan ni lätteligen få upplysning,
sade marskalkinnan.
— På hvad sätt?
— Fråga Cagliostro.
Grefve Cagliostro var en af de märkvärdiga-
ste och lyckligaste charlataner som någon-
sin ockrat på menniskors lättrogenhet: Konun-
gar och ministrar vände sig till honom med
full tillit; och han var så väl underrättad, att
hans svar nästan alltid besannades. Men föga
har man sig bekant om hans börd och ännu
raindre om tiden när och stället hvarest ban
dog. Hela hans lif var insvept i en ogenom-
tränglig slöja, man visste nästan ingenting om
honom med säkerhet, man endast anade och
gissade; Denne utomordentlige mans anspråk
grundade sig för öfrigt icke uteslutande på be-
drägeri. Han måste ha varit i besittning af
djup lärdom, eljest skulle han ej ha varit i
stånd att spela sin rol så mästerligt. Hög och
låg, gammal och ung läto narra sig af honom
och betalte dyrt hans spådomar. Tron på hans
makt var vid den tid, hvarom vi skrifva, så all-
mänt utbredd att fru du Barry ögonblickligen
antog det henne gjorda förslaget.
— Men buru skall jag meddela honom min
önskan? sade hon. Jag kan icke under när-
varande förhållande lemna Versailles.
— Jag skall åtaga mig den saken, genmälde
den gamla damen. Hvar vill ni ta emot ho-
nom? I er våning?