— Säg blott ett ord och ni är fri, gen
mälde den unge mannen:
— Ni kan nu icke längre bedraga mig, sade
den stackars flickan i sorgsen ton; förr var det
annorlunda; när jag, lättrogen såsom alla äl-
skande; med full tillit lyssnade till era ord:
Denna tid är nu förbi; fjellen hafva fallit från
mina ögon och jag ser er nu i er rätta dager,
ser huru afskyvärdt ful ni är: Ni tyckes mig
vara lik en hal orm, och om lögnen antoge
mensklig gestalt föreställer jag mig att den
skulle få samma utseende som ni. Jag kän-
ner er, Ulic; tillade hon; och sedan jag lärt
känna er; föraktar jag er:
— Ni vore klokare, om ni fruktade mig,
svarade hennes fordne älskare; retad af hennes
smädeord; Ni glömmer att ni är i Bastiljen,
hvarest man icke har brist på medel till att
aftvinga er den bekännelse, som jag nu ber er
godvilligt afgifva.
— Tortyren! sade Lucille, i det hon på
Ulic kastade en blick, som uttryckte det mest
lågande hat; Denna hotelse fattades ännu, för
att göra er nedrighet fullständig. Försök detta
medel och ni skall få se att det icke kommer
att verka på mig. Jag skulle bra gerna vilja
erfara, hvilka ytterligare lidanden Ulic Blake kan
lägga till- dem, som iag redan utstått för hans
skull; Men besinna er noga innan ni drifver
er grymhet för långt, fortfor hon; ty jag har
ställt så till att bevisen på er brottslighet blifva
öfverlemnade åt Redmond ONeil så snart
jag dör.
Ehuru det var mycket mörkt i cellen; märkte
Tucille att skurken blef förskräckt och bleknade
då hon yttrade detta: