AR
Skilnaden emellan den gamla och
den nya representationen.
I Oresunds-Posten för sistl. lördag läses en
artikel, hvari på ett träffande sätt visas huru
annorlunda representantkallet måste uppfattas
sedan det grundar sig på allmänna val emot
då valen grundade sig på stånd och klasser.
Vi tro oss göra våra läsare ett nöje genom att
meddela det hufvudsakliga af denna uppsats:
Den nya representationen grundar sin verk-
samhet på helt andra förutsättningar än den
gamla ståndsriksdagen, då den i allmänhet gäl-
lande åsigten var, att en representant icke re-
presenterade hela folket, utan ett särskildt stånd
i första rummet, orten, för hvilken han var vald,
i andra, provinsen i tredje, och fosterlandet i
fjerde rummet:
Under sådana förhållanden utgick man följd-
riktigt ifrån den föreställningen, att det ej var
värdt att välja till representant någon, som ej
omfattade förrberörde åsigt, någon som ej vore
beredd att för sitt stånd, sin stad; sin ort offra
det allmännas väl, fosterlandets gemensamma
intresse. Man resonerade såhär: Andra orter
välja sina representanter för att skaffa den eller
den fördelen åt orten; vi böra derföre göra på
samma sätt: Om Pål roffar och plundrar fä-
derneslandet och säljer sin öfvertygelse för en
ärtsoppa åt sin ort, hvarföre skulle Per ej göra
på samma sätt? Den som kan roffa mest är
den bäste riksdagsmannen och blir den mest
omtyckte på sin ort. Så var det gamla, lyck-
ligtvis jordade systemet; hvilket skapat så
mycket förvändt, begått så många orättvisor,
framkallat så många intriger, demoraliserat så
måaga karakterer, med ett ord, väckt så mycken
ond blod, att det slutligen måste draga blod-
skulden öfver sig. Naturligtvis begrep ej
folket, hur det hängde tillhopa. Då man fick
ett statsanslag eller ett lån till en hamn; en
kanal, en jernväg, en skola o0:s. v., tyckte man
att det var en allerhelvedese karl den riks-
dagsmannen, som genom sin motion eller sitt
inflytande hos regeringen lyckats åstadkomma
ett sådant storverk. Man såg blott en sida
af saken, nemligen det lilla som kommunen
fick; men man såg icke hvad staten och sålun-
da äfven den enskilde derigenom förlorade:
man märkte ej, att riksdagsmannen hade måst
köpa denna fördel åt sin ort genom att upp-
offra sin öfvertygelse i många andra saker och
rösta för sådana lån och anslag, som icke voro
till det allmännas bästa, utan ofta hufvudsak-
ligen, befrämjade enskilda intressen; man såg icke, :
huruledes riksdagsmannen nödgades för att
vinna fördelar åt sin kommun offra sina åsigter
både i kyrkliga, sociala och politiska frågor.
Hjelper du mig, att skaffa staden N: N. ett
anslag, som den annars icke kan få, ty den
har ej rätt dertill från en allmän synpunkt sedt,
så skall jag hjelpa dig ej blott att få en jere-
bana förbi dina egendomar, (banan blir visser-
ligen mindre ändamålsenlig, roycket dyrare, men
den ökar värdet af din egendom med t. ex. 1
million), utan äfven att förstöra väckta förslag