vaf han sig, vid passerandet från Skeppsbron uppåt
Nygränd, af en för honom okänd person, efter nå
gon ordvexling, ha erhållit nämnde hugg. Som
ingen ledtråd fanns för knifskärarens upptäckande
Jjände efterspaningarne ej till något upplysande re:
sultat.
En gammal päronvän. Vid Ilelencborg bor
en åkare vid namn Carlsson. Han har till sin tret:
nad der, utom annat, äfven en trädgård med alle.
handa fruktträd. Sådana äro rara hvarsomhelst
men i Stockholm äro de af mycket högt värde
Åkaren C. har bland andra träd i sin trädgård et
stort päronträd, som han håller serdeles kärt, ty
det bär god och merändels mycken frukt. Men
han bade kommit underfund med, att andra delade
hans tycke för det trädet, och derföre vakade han
också öfver det med en svartsjuks hela outtröttliga
uppmärksamhet. — I söndagsafton vid 9-tiden då
han, tyst, misstrogen och aktgifvande som alltid
passerade förbi sitt päronträd, fick han höra ett
ovanligt prassel i trädets löfverk. Tan stannade
och såg till sin fasa en karl sitta deruppe och med
flitigt mumsande låta sig de mogna päronen väl
smaka. Han märkte äfven, att ett och annat päron
gömdes i fruktvännens fickor. — Några dagar
förut hade han äfven haft en dylik påhelsning men
då varit något ogästvänlig i sitt sätt att vara, hvar-
före han ock fått sig en skråma som minne. Nu
ville han gå försigtigare till väga och smög sig der-
före bort, för att tillkalla hjelp. Återkommen fann
han göken qvar på nattqvisten och bad honom stiga
ned. Päronätaren, obehagligt störd i sin måltid
klängde sig långsamt utföre och, seende all möj
lighet till flykt afskuren, tog han saken så lungt
han kunde och hoppade ned på marken. Päron-
trädets egare tömde hans fickor under ett sakta
gnolande af sången Du skall ej frukten bära
och ledde honom artigt till porten; ty — han hade
i pärontjufven igenkänt en 60 års man, som är väl-
bergad och till och med rår om en egendom —
men den egendomen har olyckligtvis ingen träd-
gård!