vaf han sig, vid passerandet från Skeppsbron uppåt Nygränd, af en för honom okänd person, efter nå gon ordvexling, ha erhållit nämnde hugg. Som ingen ledtråd fanns för knifskärarens upptäckande Jjände efterspaningarne ej till något upplysande re: sultat. En gammal päronvän. Vid Ilelencborg bor en åkare vid namn Carlsson. Han har till sin tret: nad der, utom annat, äfven en trädgård med alle. handa fruktträd. Sådana äro rara hvarsomhelst men i Stockholm äro de af mycket högt värde Åkaren C. har bland andra träd i sin trädgård et stort päronträd, som han håller serdeles kärt, ty det bär god och merändels mycken frukt. Men han bade kommit underfund med, att andra delade hans tycke för det trädet, och derföre vakade han också öfver det med en svartsjuks hela outtröttliga uppmärksamhet. — I söndagsafton vid 9-tiden då han, tyst, misstrogen och aktgifvande som alltid passerade förbi sitt päronträd, fick han höra ett ovanligt prassel i trädets löfverk. Tan stannade och såg till sin fasa en karl sitta deruppe och med flitigt mumsande låta sig de mogna päronen väl smaka. Han märkte äfven, att ett och annat päron gömdes i fruktvännens fickor. — Några dagar förut hade han äfven haft en dylik påhelsning men då varit något ogästvänlig i sitt sätt att vara, hvarföre han ock fått sig en skråma som minne. Nu ville han gå försigtigare till väga och smög sig derföre bort, för att tillkalla hjelp. Återkommen fann han göken qvar på nattqvisten och bad honom stiga ned. Päronätaren, obehagligt störd i sin måltid klängde sig långsamt utföre och, seende all möj lighet till flykt afskuren, tog han saken så lungt han kunde och hoppade ned på marken. Päronträdets egare tömde hans fickor under ett sakta gnolande af sången Du skall ej frukten bära och ledde honom artigt till porten; ty — han hade i pärontjufven igenkänt en 60 års man, som är välbergad och till och med rår om en egendom — men den egendomen har olyckligtvis ingen trädgård!