— Kanhända, anmärkte han, ni vill vara af
den godheten och skaffa mig litet mera ljus i
den här saken; eller måste jag två gånger
bedja om upplysningar?
— Tro mig ej i stånd till en sådan försum-
melse mot min konung, ers majestät, svarade
prinsen. — Till en början har det fruntimmer,
som er höga dotter presenterat, tillsammans
med sina följeslagare blifvit skickad till Bastil-
jen; ehuru, om jag minnes rätt, hennes fader
hade den lyckan att med fara för sitt eget
obetydliga lif, rädda ers majestäts helgade
person.
Ludvig bet sig i läppen och rodnade. Han
märkte ironien uti prinsens svar, och udden
träffade desto bättre, som det kungliga samve-
tet hviskade att en orättvisa blifvit begången;
— Karmeliterklostret har blifvit stormadt,
man har inträngt uti prinsessans cell och hen-
nes gäst har blifvit arresterad i hennes egen
närvaro.
— Omöjligt! utropade konungen; Sartines
kan ej hafva vågat något sådant.
— Försedd med kunglig fullmakt, kan en
olisminister våga allt, anmärkte prinsen kallt.
En utaf den irländska damens följeslagare har
blifvit mördad, kyrkan vanhelgad genom utgju-
tet blod; följaktligen kan gudstjensten ej vidare
firas, innan erkebiskopen af Paris samtyckt att
rena det heliga stället ifrån helgerånet.
Monarken förblef några ögonblick stum af
vrede och förvåning.
— Har ni sagt mig allt, min prins? frågade
han:
— Ja; på det hela taget, ers majestät, sva-
rade Soubise, ty återstoden är endast hvad som