Stockholms läns landsting sammanträdde i förrgår e. m. kl. 5. Under detta sammanträde afgjordes 2:ne frågor. Först förekom betänkande, afgifvet af den utaf sistl. års landsting tillsatta komite för undersökning om och under hvilka vilkor en jordbruksbank inom Stockholms län skulle kunna bildas. Resultatet af komitens arbete med denna fråga var, att komiterade ansett sig för närvarande icke böra för lanmdstinget framlägga något förslag till upprättande af en jordbruksbank. Flera af de talare, som härefter yttrade sig, önskade all framgång åt en sådan bank och trodde, att densamma skulle blifva af stort gagn för landtbrukaren under den betryckta ställning, hvari denne sig befunne; men å andra sidan hade oöfvervinneliga svårigheter visat sig för bankens bringande till stånd. Något förslag, huru jordbruksbanken skulle kunna komma till stånd, blef icke heller framstäldt. Kammarherre Paykull önskade dock, att saken icke måtte falla i glömska, utan att något måtte åtgöras, och han föreslog landstinget i sådant syfte, att hos K. M:ts befhde i länet begära, det K. M:ts befhde måtte utlysa ett allmänt sammanträde med samtliga länets invånare, på det att de, som intresserade sig för frågan, måtte beredas villfälle att härom öfverlägga. Ordföranden jemte flera andra motsatte sig detta förslag, hvilket de ansågo olämpligt. Om en jordbruksbank skulle intättas; ansågo de detta böra ske genom landstinget, som bäst representerade länet. Rektor Siljeström trodde, att förslaget om inrättande af jordbruksbanken vore alldeles overkställbart, och detta på den grund, att företaget omöjligt skulle komma att bära sig. Hvem skulle sammanskjuta erforderliga penningar till inrättande af en bank, hvarest jordbrukaren kunde erhålla lån på lång tid och mot låg ränta? Jo, just samme landtbrukare, som sjelf behöfde låna. Men ingalunda kunde man be