Sken och Verklighet.
Roman af I. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.)
(Forts. fr. föreg. JF.)
O konungaminne! Miss Macnamaras fader
hade; med fara för sitt eget, räddat den kung-
lige talarens lif och likväl kunde Ludvig XV
ej erinra sig hans barns namn!
— Jag har redan sjelf gifvit det tillkänna,
sade grefvinnan:
— Personligen? frågade Ludvig:
— Nej, genom Sartines; svarade favoriten:
— Ni har gjort rätt; svarade konungen, och
jag gillar fullkomligt ert handlingssätt. Jag
vill icke tillåta äfven mina egna barn att för-
glömma den vördnad de äro mig skyldiga ge-
nom att förolämpa en person som är mig med
rätta så dyrbar som ni.
— FREgoist! sade favoriten för sig sjelf men
tillade högt:
— Ministern är förtviflad.
— Och hvarföre då, ma belle?
— Emedan kommissarien, svarade grefvinnan,
arresterat de brottslige i Karmeliterklostret och
fruktar att ers majestät skulle ogilla det nit han
utvecklat i min sak;
— Denna farhåga är öfverflödig:
— Och ni vill. sjelf meddela den stackars
mannen denna tröst?
— Gerna:
— Fru du Barry gaf med sin solfjäder verk-
tyget för hennes hämnd tecken att nalkas och
olisministern framträdde under djupa bugnin-
gar, liksom för att på en gång visa sin låga
naturs smidighet och den ytterliga lätthet, hvar-