Sedan de stannat på ett ställe i skogen för att hvila, hade fångföraren spänt hästen från kärran och begifvit sig ett stycke å sido för att vattna honom; under tiden anlände till stället en rysk kossack vid namn Carlsson, hvilken äfven var positivspelare. Denne hade nu i hånande ton förebrått Tjernberg (Holmsten), att han icke begagnade sig af det öppet stående tillfället att rymma. Då nu fångföraren återkom, hvarvid Carlsson gick å sido, begärde Tjernberg att få aflägsna sig för att tillfredsställa ett naturbehof, hvilken begäran äfven bifölls. Så fort sig göra lät begaf han sig nu inåt skogen, samt försökte att med en sten slå sönder låset till fotbojorna, hvilket dock icke ville lyckas. Emellertid infann sig snart Carlsson, som först ur sin ficka upptog en nyckel och dermed försökte att öppna låset; men då icke heller detta försök kröntes med framgång, förenade de sina bemödanden och omsider blef Tjernberg från sitt fängsel befriad. Nu begaf han sig öfver Bergsgården öppåt Dalarne och derifrån vidare till Norge. Efter ett års förlopp ånyo återvändande till Sve-rige hade han af ett gammalt tidningsblad erfarit, att fångföraren Jernell blifvit mördad, samt att han, Tjernberg, vore allmänneligen efterlyst, såsom misstänkt att hafva föröfvat mordet. Af denna anledning ansåg han för bäst att förändra sitt namn samt kallade sig nuw Billmark. Slutligen hade han för i Norrland begånget tjufnadsbrott blifvit dömd till ett års fängelse för hvars undergående han transporterats till Långholmen. Som man häraf finner vill Tjernberg äta på skina, att han först ett år efter det mordet å Jernell blifvit begånget fått kännedom derom, och han förnekar enständigt all delaktighet deri. Afven i tisdags bölls kansliförhör med fången, till hvilket den här ofvan omnämnda vallflickan blifvit inkallad; denna tyckte sig igenkänna Tjernberg såsom den ene af de i skogen brottande karlarne, ezuru hon fann hans anletsdrag förändrade, något som lätt förklaras af den tid af 5 år, som sedan dess förflutit. Bestämdt erirrar hon sig, att den ene af de brottande var försedd med fotbojor. Tjärnberg, som fortfor att neka, återfördes i sin cell.