kammaren, han någonsin skulle få äran af plats i något utskott: Allt detta måste vara helt och hållet obe kant för de personer som föreslagit honom till kandidat, ehuru det är väl bekant för alla riks dagsmän. Kapten von Francken är också en kandidat. Hans hederliga och generösa karakter, hans drift 1 hvad han tager itu med iäro högst pris värda, men han är fullkomligt konservativ i sina politiska tänkesätt, voterade emot repre sentationsförslaget och har under hela sin riksdagsmannabana synts handla efter den grund: satsen att det ålåg honom att rösta ja till alla anslag som regeringen begär. Det är möjligt att något undantag från denna regel kan hai va förekommit, men visst är, att kapten von Franckens eget konservativa parti på Riddarhuset räknade honom bland dem som aldrig neka till anslag äfven när de gå upp till 40 millioner om året. såsom nu. Derföre tro vi icke att de närande klasserna hafva skäl att rösta på kapten von Francken. Hr kapten Skogman är en ganska begåfvad person, som sannolikt en gång, om han vill, kommer att blifva chef för sjöförsvarsdepartementet. För närvarande ligger dock enligt vår tanka emot honom, icke blott att han lutar åt det konservativa i politiken, utan ock att han lärer vara designerad till landshöfding i Jemtland efter hr Lagercrantz och då väl behöfves der i provinsen, äfvensom att han är motståndare till det af regeringen omfattade och af föregående ständer gillade sjöförsvarssystemet. Herr kopparslagaren Brinck erkände näst före sista riksdagen helt naivt inför valmännen att han hade varit en nolla vid 1862 års riksdag, men lofvade att blifva så mycket dugtigare vid den då instundande. Detta löfte kom emellertid icke till uppfyllelse emedan hr Brinck nästan ifrån början till slut inneslöt sig i tystnadens vältalighet. Den enda verksamhet hr Brinck egentligen tycktes ådagalägga var vid valen till utskottsiedamöter m. m:, hvarvid han altil tog de af talmannen och vice talmannen Muren uppgjorda listorna: