Det iorperedanac ValllluLtL
uti nedre börssalen i går afton var, såsom man
kunde vänta sig, synnerligen talrikt besökt.
Aftonbladets utgifvare hr Sohlman uppträdde först
och erinrade om mötets syftemål — att sam-
manjemka valmännens åsigter och få valen så
enhälliga som möjligt — samt uppmanade de
närvarande att välja en ordförande, hvartill han
sjelf på hr Lars Hiertas hemställan blef utsedd.
Kyrkoherden Ekdahl var den talare som först
anmälde sig. Han framställde sig sjelf såsom
kandidat och förklarade, att hans politiska sträf-
vanden hufvudsakligen gingo ut på att här i
landet få en lika fri författning som Norge
eger.
Härefter uppstod ett par timmars öfverlägg-
ning om hvad som skulle göras, hvarunder
skräddaremästaren Roos, litteratören Ekgren och
grefve Fredr. von Rosen föreslogo olika sätt
för profvals anställande. Dessa förslag blefvo
slutligen alla förkastade, enligt ordförandens
uppfattning af församlingens svar på de fram-
ställda propositionerna. Till yttermera visso
framställde ordföranden förslag om att icke
något profval alls skulle ske, och äfven detta
bifölls:
Dessförinnan hade auditör Scheutz aflemnat
en lista å 46 personer, hvilka varit i tryck fö-
reslagna till riksdagsmän; och bibliotekarien
Wieselgren proponerat, att dessa alfabetiskt
ordnade namn skulle hvart efter annat af ord-
föranden uppläsas, för att gifva anledning till
diskussion om kandidaternas lämplighet.
Efter åtskilligt ordande antogs detta förslag
af de församlade, hvarjemte beslöts att man
icke med ja- eller nej-rop skulle yttra sig huru-
vida man antoge kandidaterna eller icke, eme-
dan det ansågs omöjligt för ordföranden att
kunna med någon säkerhet uppfatta resultatet
af en sådan muntlig omröstning.
Under de långvariga diskussionerna förrän
detta föredragningssätt blef öfverenskommet,
förekommo många episoder, som ej inverkade
på saken och som det ej nu är tid att om-
tala. Endast det nämna vi, att en talare
framträdde och omtalade någon om Sverige
utomordentligt förtjent man, stående på veten-
skapens höjder och omstrålad af en gloria,
hvilken man, när den med spänd uppmärk-
samhet väntande och lyssnande örsamlingen
vid panegyrikens slut fick höra hans namn,
befanns vara riksarkivarien Nordström, hvilket
tillkännagifvande mottogs med en skallande
skrattsalfva: Detta af öfverraskningens stor-
het framkallade utbrott af munterhet hejdades
dock mycket snart.
En annan episod af behagligare art var bank-
direktören Wallenbergs uppträdande. Han sade:
det angelägnaste vid detta möte synes vara att
göra sig reda för hvad man vill vinna genom
valet af riksdagsmän. Det föreligger lyckligtvis
till nästa riksdag ej så många frågor till afgö-
rande som förr. Då riksdagarne inträffade en-
dast hvart tredje år, kommo riksdagsmännen
till dem, lastade med så många motioner, som
kunde räcka till hela samhällets omskapning;
men numera då viksdagarne blifva årliga böra
frågorna ej kunna blifva så många. Och fram-
för allt hafva vi den lyckan att inga brännande
frågor finnas, som kunna åstadkomma någon
synnerlig söndring mellan valmännen, utan de
synas kunna ganska lätt bli ense om riksdags-
män;
De frågor, som torde blifva de vigtigaste vid
riksdagen, äro dessa: 1:mo) den som alla lära va-
ra ense om, nemligen konsolidering af den
stora politiska reform, vi nyss vunnit (bravo);
2:0) måste vi se till att skatterna ej komma
att alltför mycket betunga den arbetande klas-
sen; de måste en gång ställas så, att statsbud-
geten ej vidare växer i samma mån som hit-
tills; 3:0) tvänne frågor som kunna nämnas till-
sammans, nemligen folkundervisningen och na-
tionalbeväpningen; och hvem motsätter sig väl
att dessa blifva bragta till så stor fullkomlig-
het som möjligt?
Dernäst kommer reorganisationen af de för-
valtande verken och grundskatternas reglering.
Frågan om tullagstiftningen står ej på dag-
ordningen. Man kan ej fortgå med tullförän-
dringar annat än med ledning af erfarenheten,
och till att inhemta en sådan erfarenhet har
man tid under de tio år, som franska handels-