Sken och Verklighet, Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. Af.) Knappt hade de hunnit vidtaga de nödiga förberedelserna för godsets bortförande; innan den som stod på vakt vid ingången till hålan gaf tillkänna att steg hördes på afstånd. Nu blef stor uppståndelse och allmän oro. Den ene frågade den andre: — Ar det en vän eller en fiende? Man visste intet, man gissade, man hoppades, man förtviflade. Efter ett par sekunder nådde ljudet af Joe Kerls röst deras öron. De flesta blefvo då glada och togo för afgjordt att han kom ensam. Men. Ephraim Sleek vände sig om och blef blek som ett lik i ansigtet; det var honom bekant att Joe varit med på Delfinen och han kände den unge mannen alltför väl för att tro honom, såsom fånge, kunna bevara sia egen och sina kamraters hemlighet. Han insåg genast, huru allt tillgått, och att detta gömställe; som varit smuglarne till så stor nytta, blifvit förrådt. Men ovissheten varade icke länge. Ett pistolskott hördes, och Kungsfogelns besättning, förstärkt af sex å åtta personer, hörande till kustbevakningen; rusade in i hålan. Joe Kerl var med dem, och de anfördes af Hlver och underlöjtnanten: i blef Ruths fader förtviflad, nu följde han NVöke e längre förnuftets råd: Han fattade en bössa och ämnade göra sitt öde ännu hårdare nn öd