att se henne sjunka 1 en förtidig graf, ha
han äfven velat beröfva hennes barn, den lill:
oskyldiga varelsen, lifvet. -Är det icke förfär
ligt? ... Ni hade rätt nådig fröken; åren hade
gjort er vis. Det var på en olycklig dag Red
mond ONeil och Ellen S:t Clair sammanvigdes
Fröken Tabitha var så förvånad att hon ickt
kom sig före med att uttrycka den förtrytelsc
bon erfor öfver Kattys anspelning på henne:
något framskridna ålder.
Ehuru hon visst icke byste någon hög tanke
om ätten ONcils medlemmar, hade hon svår
för att tro det Redmond, som tyckts älska sir
maka så innerligt, efter en så kort äktenskap
lig sammanlefnad kunnat tillåta sig att behand
la henne ovärdigt.
— Är det mio systerdotter ni talar om? frå
gade hon slutligen.
— Om hvem annan än den af oss både
så varmt afbållna Ellen? snyftade Katty .:: De
är så godt att jag berättar er alltsammans pi
en gång... För en månad sedan mottog jag
bref från henne. ::
— Från hvilken?
— Ellen, vet jag. Jag har brefvet tätt in
vid mitt bjerta, jomte den lock, jag klippte a
hennes vackra hår en timma innan hon förde:
till grafven:
Katty framtog ur barmen det bref, hvar
den unga fru ONeil bad henne komma til
Folkstone sarat inneslöt nödiga pengar för hen
nes resa. Hon lemnade det åt fröken Macna
mara som, medan hon genomläste detsamma
förebrådde sig att hon så bemött sin syster
dotter, att icke denna i nödens och bedröfvel
sens stund velat vända eg till henne;