att se henne sjunka 1 en förtidig graf, ha han äfven velat beröfva hennes barn, den lill: oskyldiga varelsen, lifvet. -Är det icke förfär ligt? ... Ni hade rätt nådig fröken; åren hade gjort er vis. Det var på en olycklig dag Red mond ONeil och Ellen S:t Clair sammanvigdes Fröken Tabitha var så förvånad att hon ickt kom sig före med att uttrycka den förtrytelsc bon erfor öfver Kattys anspelning på henne: något framskridna ålder. Ehuru hon visst icke byste någon hög tanke om ätten ONcils medlemmar, hade hon svår för att tro det Redmond, som tyckts älska sir maka så innerligt, efter en så kort äktenskap lig sammanlefnad kunnat tillåta sig att behand la henne ovärdigt. — Är det mio systerdotter ni talar om? frå gade hon slutligen. — Om hvem annan än den af oss både så varmt afbållna Ellen? snyftade Katty .:: De är så godt att jag berättar er alltsammans pi en gång... För en månad sedan mottog jag bref från henne. :: — Från hvilken? — Ellen, vet jag. Jag har brefvet tätt in vid mitt bjerta, jomte den lock, jag klippte a hennes vackra hår en timma innan hon förde: till grafven: Katty framtog ur barmen det bref, hvar den unga fru ONeil bad henne komma til Folkstone sarat inneslöt nödiga pengar för hen nes resa. Hon lemnade det åt fröken Macna mara som, medan hon genomläste detsamma förebrådde sig att hon så bemött sin syster dotter, att icke denna i nödens och bedröfvel sens stund velat vända eg till henne;