or — — 0 —RREERRRO Ae
gig; hon suck de, bon snyftade, hon slog sig
för bröstet, dervid på det skarpaste sätt tad-
lande sitt beteende mot den aflidna. Den stum-
ma åskådarinnan af dessa förtviflans utbrott
blef slutligen så förskräckt att hon ämnade rin-
gapåhjelp, då en tanke — en sådan som kan upp-
stå endast hos en qvinna — vaknade hos henne.
Hon lät schalen falla på golfvet och höll den
lille Redmond framför Fabithas ögon.
— Lef, ers nåd, utropade hon, lgf för denne
lille gosses skull, ty honom har den engel, som
blickar ned på oss från bimlen, sändt till er
tröst:
Den sörjande damen tog barnet i sina ar-
mar, öfverhöljde det med kyssar och tryckte
det ömt mot sitt bröst. Ilon tyckte sig icke
ha helt och hållet förlorat Ellen, eftersom den
hädangångna lemnat efter sig detta barn, för
hvilken hon nu beslöt blifva i moders ställe,
— Redmond har således sändt den lille till
mig? frågade hon:
— Den uslingen! inföll Katty, den nedrige
skurken! Zan har minsann ej skickat barnet
till er; han skulle tvärtom ha mördat det, om
han kommit i tillfälle dertill.
Murlough Houszes egarinna såg högeligen
öfverraskad ut. :
— Mördat! upprepade bon, synbarligen i
tron att hon hört oriktigt eller missförstått Kat
tys ord.
— Det är sannt hvad jag sagt, fortfor den
trogna ammau. Ack! ack! det svider i bjertat,
när man tänker, på huru grymt han handlat.
Biter att ba fästat vid sig den renaste, den äd-
laste qvinna som någonsin lefvat på jorden,
stötte ban henne ifrån sig, och ej nöjd med