or — — 0 —RREERRRO Ae gig; hon suck de, bon snyftade, hon slog sig för bröstet, dervid på det skarpaste sätt tadlande sitt beteende mot den aflidna. Den stumma åskådarinnan af dessa förtviflans utbrott blef slutligen så förskräckt att hon ämnade ringapåhjelp, då en tanke — en sådan som kan uppstå endast hos en qvinna — vaknade hos henne. Hon lät schalen falla på golfvet och höll den lille Redmond framför Fabithas ögon. — Lef, ers nåd, utropade hon, lgf för denne lille gosses skull, ty honom har den engel, som blickar ned på oss från bimlen, sändt till er tröst: Den sörjande damen tog barnet i sina armar, öfverhöljde det med kyssar och tryckte det ömt mot sitt bröst. Ilon tyckte sig icke ha helt och hållet förlorat Ellen, eftersom den hädangångna lemnat efter sig detta barn, för hvilken hon nu beslöt blifva i moders ställe, — Redmond har således sändt den lille till mig? frågade hon: — Den uslingen! inföll Katty, den nedrige skurken! Zan har minsann ej skickat barnet till er; han skulle tvärtom ha mördat det, om han kommit i tillfälle dertill. Murlough Houszes egarinna såg högeligen öfverraskad ut. : — Mördat! upprepade bon, synbarligen i tron att hon hört oriktigt eller missförstått Kat tys ord. — Det är sannt hvad jag sagt, fortfor den trogna ammau. Ack! ack! det svider i bjertat, när man tänker, på huru grymt han handlat. Biter att ba fästat vid sig den renaste, den ädlaste qvinna som någonsin lefvat på jorden, stötte ban henne ifrån sig, och ej nöjd med