Sken och Verklighet.
Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.
(Forts, fr. föreg. MF.)
Flyktingen var ingalunda rädd, men hon an-
såg försigtigheten bjuda att icke på ett eller
annat sätt afvisa dem och derigenom möjligen
ådraga sig deras ovilja:
En tanke föll henne hastigt in; hon kom
ihåg att det fauns ett språk som alla kunna
förstå — hjertats språk:
Efter att genom allehanda åtbörder ha upp-
manat dem att ge sig till tåls ett enda ögon-
blick, vek hon undan schalen och visade dem
den sofvande Redmod.
— En sådan liten vacker engel! utropade
alla bondqvinnorna i korus.
Medan de stodo i ring och beskådade den
nyfödde, kom en prestman ridande på en brun
häst utefter landsvägen. Han var en man af
omkring femtio år med ett öppet samt gladt.
och hjertligt ansigtsuttryck:
Qvinnorna drogo sig vördnadsfullt åt sidan
af vägen för att låta herr pastorn passera. En
af dem pekade på Katty, sägande att hon var
stum och efter all anledning gått vilse.
Presten tilltalade henne på franska: Katty
skakade hufvudet i stället för att svara.
Den värde mannen, som emellertid beslutit
att, om möjligt, vara henne till något gagn,
red långsamt bredvid henae och för att förkorta
vägen började han efter en stund gnola på en
visa, till hvilken flyktingen begärligt lyssnade.