till Frankrike. Vi för vår del ha under våra
resor i nämnde land ofta kommit i beröring
med och blifvit gästfritt mottagna hos flera an-
dans män, som varit födda i Irland.
Det finnes knappt en stad i Picardie eller
Flandern, der icke engelska och irländska kato-
liker uppehållit sig i mängd, till dess att de
med våld blefvo utdrifoa. Den storartade läro-
verksbyggnaden i S:t Omer är nu förvandlad
till ett sjukhus för soldater, och de sista spå-
ren af det kloster, hvari vi nu ämna införa
våra lösare, hafva längesedan utplånats.
Katty följde sin landsman utefter en smal
gata, som lopp parallelt med stadsmuren; slut-
ligen stannade de utanför en lång ga mmalmo-
dig byggning, omgifven af en hög vall.
Ofvanför den enda ingången var en svart
marmortafla anbragt, hvarå lästes följande in-
skription:
De engelska systravues kloster.
Om vi kunde förmå oss att på en stund a
bryta vår berättelse — något som vi eu gåug
för alla föresatt oss au icke göra — skulle vi
omtala för våra läsare, hvilket sorgligt öde kort
efter den tid, då dessa händelser tilldrogo sig,
drabbade der Ulla förening ac fromma qvinnor,
som välkomnade Katty.
Abbedissan, den sista som innehade denna
plats, förde sina gäster till refektorium, under
det att en af nunnorna skyndade ut i köket,
för att laga till frukost åt de främmande. De
öfriga systrarne samlade sig omkring dessa, be-
undrade den lille Redmond och lyssnade med
innerligt deltagande till hans ammas berättelse
om de öden de genomgått.