en mängd oskyldiga, på ett sätt hvilket i ohygg-
lighet likasom i mängden af offren väl kan jem-
föras med de bekanta septembermorden i Paris
under Franska revolutionens skräckperiod. Icke
nog att ett indiguaiionusmöte hölls ar flera tusen
personer, i samma stad på samma gång som
festen för den tyranniske guvernören egde rum:
tidningarna hafva äfven genom anmärkuingar
vid de bållne talen till bans ära satt den rik-
tiga stämpeln både på talens halt och på hand-
lingen, hvarom det var fråga. Sådane saker
röra också icke ett land ensamt; mensklighetens
sak är der solidarisk. Vi återgifva derföre nå-
gra reflexioner som förekomma i en Engelsk
tidning.
En gammal lord, Cardigan, tycktes, att döma
af hans tal för guvernören Eyre, ha sett tem-
ligen tydligt huru beskaffad dennes handlings-
sätt i sjelfva verket var, men dena ädle lorden
stod i allt fall den mannen vi som föröfvat
grymheterna, burudana dessa än må ha varit.
Han utropade, mod saknad öfver det förflutna:
På den tiden försvarade regeringen sina guver-
nörer, och hvilka grymheter de än begått —
i fall det var: grymheter — vid det att de be-
skyddade Nf och egendom, så skyddade rege-
ringen dem alltid så att de gingo fria igenom
parlamentet. — Detta är något som engelska
folket må lägga märke till, att under det att
massan af folket är utestängd från den politi-
ska makten, så äro deras ärftliga och sjelfskrif-
na lagstiftare (hvilka tillegnat sig denna makt
både i öfver- och underhuset) genombyråa af
grundsatser utaf den vådligaste riktning, såsom
lord Cardigans tal utvisade. Så fanns det till
på köpet i bordsällskapet en prestman, Charles
Kingsley, som menade att regeringen borde ut-
nämna guvernören Eyre till en af rikets pärer;
och det var tre pärer närvarande, utan att nå-
gondera af dem protesterade emot en sådan
önskan. För dessa pärer och medlemmar af
första kammaren betyder det ingenting att den
f. d. guvernören har af sin monark blifvit ent-
ledigad för dåd, hvilka en statssekreterare kallat
för cbedröfliga och en annan cohyggligoch hvilka
andra kammaren har utan omröstning uttalat sitt
ogillande öfver! Ju fortare det inträffar att en repre-
sentationsreform förminskar den politiska makten
hos sådana godkännare och understödjare af blods-
domar, desto bättre. Man kan icke utan rys-
ning tänka på landets öde om personer med
så omenskliga tänkesätt skola längre styra det.
Gnvernören Eyre yttrade i sitt tal vid mid-
dagen bland annat, att han hade aförsökt tro-
get uppfylla sin pligt, när deras lif och egen-
dom, som voro anförtrodda i hans hägn, stod
på spel och deras hustrurs och döttrars heder
var i faran. Voro då icke de färgade infödin-
garnes lif och egendom lika väl som de hvitas
anförtrodda åt hans hägn? Han uppfyllde sin
pligt på det sättet, att han offrade deras lif och
brände och konfiskerade deras egendom, fastän
hundratals af dessa offer voro lika oskyldiga
till uppror, sam de ledamöter af engelska öfver-
huset, hvilka vanärat sitt stånd geuom att god-
känna den läran att styrelsen bör uppehållas
genom slagtande. MHustrurs och döttrars ära i
tara! Hr Eyre vet att icke en enda hvit eller
färgad qvinna blef förfördelad af de svarta,
att alla historierna om kränkningar mot dem
blefvo undersökta af den kungl. komitcen och
befunnos ogrundade, samt att mången gång
negrerna bistodo och beskyddade de hvita frun-
timren när de af en alldeles opåkallad fruktan
voro stadda på flykt.
Huru beskyddade han å andra sidan allmo:
gens hustrur och döttrar! Han släppte lös en
