England och engelsmännen. Skildrade af en svensk, i bref till Dagens Nyheter. I Nästan ingenstädes torde den personliga friheten vara större än den är i England, och till följd deraf får man se de ytterligaste motsatser. På samma gång som i England finnes den mest konservativa adel, ännu bibehållande de gamla medeltidsruk, hvilka franska revolutionen bortskaffade från alla andra riken, finnes också der samlade verldens mest frisinnade män, sjelfva lemnande eller kanske förvista från ettt förtryckt fädernesland. På samma gång en ofantlig rikedom är hopad hos några få personer, finnas också hundratusentals menniskor försänkta i den djupaste fattigdom. I London, der en sjundedel af Englands befolkning är samlad, framsticka dessa ytterligheter på det bjertaste: I vestra delen af staden bor aristokratien, hvars make i rikedom och makt intet land på jorden kan uppvisa: När Wilhelm Eröfraren intog England, delade han landet mellan sig och det honom medföljande Normandiska ridderskapet samt lade derigenom grunden till den stora makt, kvilken ytterligare ökad af de efterföljande regenterna, ännu till större delen bibehålles af Englands adel. Nästan hela England tillhör dem och London är endast några få lorders egendom. Hus, gator och torg äro deras. Åtskilliga gator blifva om aftnarne spärrade med bommar på det icke körande skola störa nattron för dem som bo vid gatan! De så kallade squares,, (torg försedda med planteringar) och hvilka i London äro ganska talrika, äro alltid omgifna med jernstaket och endast upplåtna till några få personers begaguande, hvilka derför betala en ganska stor årlig hyra. De stora parkerna: cHydepark och aRegentspark, äro på samma sätt instängda och endast upplåtna för allmänheten mellan kl. 5 på morgonen och 9 å 10 på aftonen. En park, och det är den vackraste af dem alla, stänges kl 8 221 Utom denna stora rikedom äger adeln också lika stor politisk makt som hela det öfriga folket. Engelska parlamentet är nemligen deladt. i två kamrar, af hvilka den ena, cÖfverhuset är förbehållen adeln och den andra cUnderhuset tillsättes genom val af de förmögnare bland de öfriga klasserna: Dessutom äger alltid adeln häfdvunnet företräde till alla mera betydande platser inom styrelsen och armån. Jemte all denna makt och rikedom är adeln: i yttersta grad konservativ, ännu bibehållände bruk, åt hvilka hela verlden skrattar. Så till exempel äro de förnämas betjenter klädda i frackar af någon bjert färg såsom rödt eller ljnsblått samt med knäbyxor, hvita strumpor och skor, dessutom pudrade peruker, trehörniga hattar och ändtligen stora förgyllda käppar i händerna! Det är löjligt att vid promenaden i Hydepark om förmiddagarne se hela denna rad af vagnar med utklädda kuskar och betjenter, och man vore färdig att tro det vara ett karnevalståg. Hydepark liknar hvarje vacker förmiddag Djurgården i Stockholm en första maj. Sedan de förnäma hunnit vakna och göra sin toilett begifva de sig till Hydepark för att göra sin morgonpromenad, antingen till häst eller i vagn. Flera tusen herrar och damer, åtföljde af betjenter, rida under några timmar af och an uti en i parken afstängd ridbana. Mammor och tanter, för gamla att rida, åka i närheten. Rundtomkring denna mötesplats för de förnäma samlas hoptals af aristokratiens beundrare, hvilka så mycket som möjligt söka efterhärma dem i klädedrägt och sätt. En stor del af engelsmännen afguda och beundra adeln, hvilken de nästan anse såsom varande af ett högre ursprung. Adeln sjelf betraktar folket såsom vida underordnadt. Redan i de olika salarne för Ofveroch Underhuset ger sig denna skillnad tillkänna. Ofverhusets samlingsrum är en med målningar och prydnader smyckad sal, försedd med sammetsklädda stolar, medan underhuset samlas i en sal utan några prydnader och möblerad endast med läderklädda bänkar. Till följd af den rika och mäktiga adeln samt dess stora parti möter hvarje frisinnadt