sina pistoler, rodnade ända till hårfästet, då
Ephraim yttrade detta;
Denne sednare fortfor:
— Du bör derföre använda hela din för-
måga för att vara viss om att besegra honom,
och låt inga konsiderationer t. exv. hans slägt-
skap med mig o. s. v. betaga din hand något
af dess kraft.
Sedan han uttalat denna sista rekommenda-
tion, tog han farväl af de resande, och vagnen
rullade bort.
— Nu har han en person i sina spår; som
hatar honom af hjertats grund — mumlade den
gamle mannen, medan han stod qvar i dörren
och såg efter åkdonet — Jorrocks är blodtör-
stig som en tiger, derpå har man åtskilliga be-
vis. Och hvad den andre beträffar, tycks han
ej heller vara den som skonar en fier
des För öfrigt var det icke utan attmina
ord gjorde åsyftad verkan; det märkte jag
ivdligen, fast han sökte förställa sig: Hum!
Det ser ut som komme Ruben att få ångra
det han lemnade min tjenst ... Han hade sä-
kerligen gjort klokare uti att stanna qvar.
E me THertid skall hans plats förblifva obesatt::.
Felet är icke mitt, tillade han; jag har icke
kört I 20nom härifrån.
DA han skulle gå in i huset, erfor han en
känsla af blygsel öfver sitt våldsamma beteende
mot Ruth och tjensteflickan. Dock hade han:
alboänliet mycket lätt för att nedtysta samve
bets röst; så snart denna började tala för hög!
ill honom, öfverräknade han sin förmögenhet
ch wid tanken på dess stora belopp försvunno
ia skrupler. Men hvad han mest fruktade
ar hans dotters förebråeride blickar; medvetan