sina pistoler, rodnade ända till hårfästet, då Ephraim yttrade detta; Denne sednare fortfor: — Du bör derföre använda hela din förmåga för att vara viss om att besegra honom, och låt inga konsiderationer t. exv. hans slägtskap med mig o. s. v. betaga din hand något af dess kraft. Sedan han uttalat denna sista rekommendation, tog han farväl af de resande, och vagnen rullade bort. — Nu har han en person i sina spår; som hatar honom af hjertats grund — mumlade den gamle mannen, medan han stod qvar i dörren och såg efter åkdonet — Jorrocks är blodtörstig som en tiger, derpå har man åtskilliga bevis. Och hvad den andre beträffar, tycks han ej heller vara den som skonar en fier des För öfrigt var det icke utan attmina ord gjorde åsyftad verkan; det märkte jag ivdligen, fast han sökte förställa sig: Hum! Det ser ut som komme Ruben att få ångra det han lemnade min tjenst ... Han hade säkerligen gjort klokare uti att stanna qvar. E me THertid skall hans plats förblifva obesatt::. Felet är icke mitt, tillade han; jag har icke kört I 20nom härifrån. DA han skulle gå in i huset, erfor han en känsla af blygsel öfver sitt våldsamma beteende mot Ruth och tjensteflickan. Dock hade han: alboänliet mycket lätt för att nedtysta samve bets röst; så snart denna började tala för hög! ill honom, öfverräknade han sin förmögenhet ch wid tanken på dess stora belopp försvunno ia skrupler. Men hvad han mest fruktade ar hans dotters förebråeride blickar; medvetan