— Hvad du säger är blott alltför sannt. Den unga qväkerskan betäckte ansigtet med sina båda händer, för att icke Katty skulle märka att hon rodnade. Irländskan fixerade henne skarpt. — Jag begriper verkligen icke riktigt hvad ni menar, sade hon derefter. — Saken är den, svarade Ruth, som nu lyckats temligen väl bemästra sin rörelse, att min far älskar guldet högst af allt på jorden, och att han derföre vill sälja dig till din frände. Han har redan uppgjort en plan till ditt förderf och håller just nu på att meddela densamma åt den man som förföljer dig och vill komma åt det barn, hvars beskyddarinna du är. Meningen är att norra dig ombord på ett fariyg, som skall afgå till Frankrike. .: — Den uslingen! — Ja, så förhåller det sig. — Och jag som litade så fullkomligt på denne gubbe! hans gråa hår var mig en borgen för hans heder... Hvad skall jag göra? Ack! nu finnes väl ingen räddning för mig mera. — Jag har varnat dig, sade Ruth, och jag vill försöka att rädda dig.;. Kan du hysa förtroende, tillade hon, för dottern till den man som velat förråda dig? Katty fattade den unga flickans båda händer och betraktade hennes ansigte länge och noga. — Jag kan det; svarade hon derefter. Ert hjerta är rent, och era läppar kunna ej ljuga. Det är icke värdt att den lede frestaren försöker värfva er för sitt rike; ty den engel, som blickar genom ert blåa öga; bor inom er och beskyddar er.