— Hvad du säger är blott alltför sannt.
Den unga qväkerskan betäckte ansigtet med
sina båda händer, för att icke Katty skulle
märka att hon rodnade.
Irländskan fixerade henne skarpt.
— Jag begriper verkligen icke riktigt hvad
ni menar, sade hon derefter.
— Saken är den, svarade Ruth, som nu
lyckats temligen väl bemästra sin rörelse, att
min far älskar guldet högst af allt på jorden,
och att han derföre vill sälja dig till din frän-
de. Han har redan uppgjort en plan till ditt
förderf och håller just nu på att meddela den-
samma åt den man som förföljer dig och vill
komma åt det barn, hvars beskyddarinna du är.
Meningen är att norra dig ombord på ett far-
iyg, som skall afgå till Frankrike. .:
— Den uslingen!
— Ja, så förhåller det sig.
— Och jag som litade så fullkomligt på
denne gubbe! hans gråa hår var mig en bor-
gen för hans heder... Hvad skall jag göra?
Ack! nu finnes väl ingen räddning för mig
mera.
— Jag har varnat dig, sade Ruth, och jag
vill försöka att rädda dig.;. Kan du hysa
förtroende, tillade hon, för dottern till den man
som velat förråda dig?
Katty fattade den unga flickans båda händer
och betraktade hennes ansigte länge och noga.
— Jag kan det; svarade hon derefter. Ert
hjerta är rent, och era läppar kunna ej ljuga.
Det är icke värdt att den lede frestaren försö-
ker värfva er för sitt rike; ty den engel, som
blickar genom ert blåa öga; bor inom er och
beskyddar er.