om Jakob icke på ögonblicket öppnade dörren,
skulle han dagen derefter få mottaga vida hår-
dare bestraffning af henue än han kunde vänta
sig af kyrkoherden; ty hon ämnade icke in-
skränka sig till förebråelser.
Detta bevis var ovädersägligt; han kände att
han icke allenast var poliskonstapel utan äfven
äkta man.
Med en suck drog han ifrån rigeln, för att
insläppa sin hustru, men blef icke litet öfver-
raskad, då hon fann att hon ej var ensam,
utan hade Joe Kerl med sig.
— Nej men; min älskade, det var då allde-
les på tok, utropade han högeligen missbe-
låten.
Smugglaren försäkrade honom att han kom-
mit dit blott för att se fången.
— Brum, brum, brum, inföll frun: Det var
då fasligt, må jag säga, så mycket väsen du
gör, derföre att jag tagit en vän med mig.
Kanske du skulle ha velat att jag gifvit mig
ut ensam midt i mörka natten?
— Nej, min dyra, men...
— Säg icke ett ord vidare; utbrast hans
hustru med en befallande åtbörd. Som du vet,
har jag köpt varor hos herr Kerl, och dem har
jag betalt så nära som på ett pund. Nu sade herr
Kerl att han skulle skänka efter hvad han har
att fordra, om jag ville bereda honom tillfälle
att få skåda på statsfången en stund, och det
har jag lofvat. honom.
Joe hade — i hvilken afsigt, kunna våra
läsare lätteligen förstå — tagit med sig en
butelj konjak. Han föreslog att man skulle
smaka på denna; och deremot hade Bumps
ingenting att invända,