lig pligt här i lifvet att uppfylla, och jag är öfvertygag om att en och hvar, som ej fullgör sina pligter, blir mer eller mindre olycklig. Min far älskar denna verldens skatter, och hans hjerta skulle till följd deraf blifva alldeles förstenadt, såvida, jag icke vore hos honom och sökte hålla hans ädlare känslor vid lif. Om icke hans barn vakade öfver honom skulle han falla och det så att han aldrig mer kunde resa sig upp... Vill du ieke taga farväl af honom, innan du reser. — Det är onödigt, sade den unge mannen, rodnande vid minnet af det föga vänliga ord som vuxlats mellan honom och Ephraim vid leras sista sammanträffande. — När far du? — En timma före då Ruth . dyra Ruth. :. — Icke ett ord vidare, sade hans kusin, i det hon föll honom i talet. Var nöjd med det löfte jag ger dig att jag skall ha dig i minnet. Vi skola höra af hvaramdira, hoppas jag, genom tant Geldart, som jag säkerligen kommer att besöka oftare hädaneiter än jag hittills gjort. Och nu, Ruben, fortfor hon, har jag en afskedsgåfva att gifva dig. Jag vet att du är mycket stolt men deuna får du lof att taga emot: Då hon yttrat detta, ville hon lemna honom en liten silkesbörs, fylld med guldmynt, men han sköt tillbaka hennes framräckta hand, — Om så är, sade hon, måste vi skiljas såsom personer, hvilka icke halva något gemensamt med, hvarandra : : : Ty jag vill ej ge fridskyssen åt den som vägrar mottaga en systers siäfva. gryningen . .. men