lig pligt här i lifvet att uppfylla, och jag är
öfvertygag om att en och hvar, som ej full-
gör sina pligter, blir mer eller mindre olycklig.
Min far älskar denna verldens skatter, och hans
hjerta skulle till följd deraf blifva alldeles för-
stenadt, såvida, jag icke vore hos honom och
sökte hålla hans ädlare känslor vid lif. Om
icke hans barn vakade öfver honom skulle han
falla och det så att han aldrig mer kunde resa
sig upp... Vill du ieke taga farväl af honom,
innan du reser.
— Det är onödigt, sade den unge mannen,
rodnande vid minnet af det föga vänliga ord
som vuxlats mellan honom och Ephraim vid
leras sista sammanträffande.
— När far du?
— En timma före då
Ruth . - - dyra Ruth. :.
— Icke ett ord vidare, sade hans kusin, i
det hon föll honom i talet. Var nöjd med
det löfte jag ger dig att jag skall ha dig i
minnet. Vi skola höra af hvaramdira, hoppas
jag, genom tant Geldart, som jag säkerligen
kommer att besöka oftare hädaneiter än jag
hittills gjort. Och nu, Ruben, fortfor hon, har
jag en afskedsgåfva att gifva dig. Jag vet att
du är mycket stolt men deuna får du lof att
taga emot:
Då hon yttrat detta, ville hon lemna honom
en liten silkesbörs, fylld med guldmynt, men
han sköt tillbaka hennes framräckta hand,
— Om så är, sade hon, måste vi skiljas så-
som personer, hvilka icke halva något gemen-
samt med, hvarandra : : : Ty jag vill ej ge frids-
kyssen åt den som vägrar mottaga en systers
siäfva.
gryningen . .. men