det han betraktade henne med känslor, hvilkas
natur det icke var svårt att begripa.
Rubens fader och Ephraim Sleek hade varit
kompanjoner; men då den förre dog, öfvertog
Ephraim affärerna helt och hållet för egen räk-
ning. Fru Geldart och hennes son fingo ärfva
så godt som ingenting, ett förhållande som
förvånade många, hvilka hade sig bekant alt
firman drifvit sin rörelse med stor framgång.
Men som enkan aldrig beklagade sig eller ge-
nom den minsta anspelning lät påskina att
hennes svåger undanhållit något som henne
rätteligen tillkom, ville ingen annan heller fram-
komma med ett sådant påstående; och de miss-
tankar man i början hyst, skingrades små-
ningom. :
Ehuru qväkaren under åtskilliga år hade be-
gagnat sin unge slägtinge såsom biträde, tyckte
han icke särdeles mycket om honom. Han
visade honom likväl aldrig öppet sin ovilja,
som möjligen i en viss mån hade sin grund
deri, att han ansåg honom kläda sig elegantare
än han kunde behöfva — ett slöseri hvartill
han sjelf icke ens i sin ungdoms dagar hade
gjort sig skyldig. Hvad Rubens kläder beträf-
far, tro vi icke att en fördomsfri menniska
skulle ha funnit någon öfverdrifven lyx hos dem;
de voro tvärtom mycket enkla, fastän gjorda
af utmärkt fi a tyger.
Hans hår var lockigt och ville gerna falla
ned öfver den breda pannan; ögonen voro gråa
och uttrycksfulla, ansigict i sin helhet var vil-
bildadt. .
Så sågo de ut, de två personer, som sedan
en timma samtalat med hvarandra i det kalla,