det en fluga någonsin visat sig derinne och vi
äro fullt säkra om att en spindel aldrig — under
hvilken årstid det vara må — skulle ha fallit
på den iden att spinna sitt nät i något af dess
hörn.
Korteligen, Ephraim Sleek bebodde en af
dessa moraliska islokaler, i hvilka man visser-
ligen kan inträda, när pligten så bjuder, men
man lemnar då alltid de frysande känslorna vid
dörren. Ingen hjertlig röst välkomnar en, ingen
välmenad omfamning värmer en. Vi beklaga
den unga menniska, som tvingas att lefva ien
sådan atmosfer; hennes ädlare anlag förqväfvas,
emedan de icke kuuna utbilda sig i ett så kyligt
klimat, och hennes drömmar blifva sjukliga
fantasier, såvida ej någon god engel vakar öfver
dem. .
Det var en bostad, icke ett hem; ty hemmen
innesluta minnen, hvilka, när fattigdomen, sor-
gen eller döden besöker desamma, fyller hjer-
tat med milda, fastän allvarliga toner; och då
man hör denna musik, ler man under det man
gråter. Hem! vi känna intet ord som har en
ljufvare klang än detta.
Verlden har ej rätt att fördöma de personer,
som under sin barndom icke egt något hem,
de må handla huru illa som helst.
Emellertid dvaldes i det ödsliga huset vid
Snargate-gatan en fogel, så täck som trots nå-
gon, hvilken slagit sina drillar i en bur — den
milda och behagliga mamsell Ruth. Hon såg
ut som en ung enka, der hon satt i sin tarf-
liga hvardagsdrägt, upptagen af att sy och -sam-
talande med sin kusim Ruben Geldart, en man
af omkring tjugufem års ålder, som stod invid
eller rättare stödde sig emot kaminen; under