tyngde — således oupphörlig ösning: Rädda-
ren insåg nu att han sjelf behöfde räddas; här
voro 2 nödstälde. Styrmannen uppgaf höga rop
från båten, som numera dref vind för våg. Bo-
berg var fortfarande passiv, Slutligen efter
många svårigheter lyckades det kapt. Stahl,
tillika med sin gosse, att manövrera fartyget
ner till båten, och ge styrmannen kasttåg. Komne
till sidan på fartyget försökte jemväl kapt. Stahl,
att lyfta upp Boberg; men detta lät sig icke
på annat sätt göra, än förmedelst talja. Upp-
hissad lades Boberg nu på däck unter fartygets
nödvändigaste klargöring, och nedfördes der-
efter i kajutan samt lades i varma kläder.
Efter några timmars stärkande sömn uppvak-
nade Boberg, man var då förbi Fårön, (farty-
get var nemligen destineradt till Petersburg)
men allt det passerade var nu för honom en
dunkel dröm. Perssons rop tyckte ban gig
dock höra, ty det hade tillika fastnat i bjertat.
— Det skall erfareuhet till att rätt fatta huru
fast kamratskapet knytes, under en gemensam
dödsfara. Boberg en modig och käck kustbo,
röres ännu till tårar då ban talar om Persson.
Att icke kunnat rädda den raska ynglingen,
griper djupt den väderbitne mannen. Han tyc-
ker sig se den utsträckta handen — tycker sig
höra det sönderslitande nödropet, och han tror
att han för hela lifvet får behålla dessa min-
nen i samma rysliga hugkomst.
Efter 3 dyguos resa kom kapten Stahl till
Petersburg. Boberg kan ej nog högt prisa
dessa goda menniskor för den omhuldning han,
njöt. Af generalkousuln Sterky i Petersburg
erböll han pass och derefter fri resa på ångf.
cAura kapten Krogius, till Stockholm. Kom-
men till Sverges hufvudstad, kände sig Boberg
lycklig att få trampa sitt fäderneslands jord,
ach beslöt, att ej vidare taga utlänningens gäst-
frihet i anspråk. IMHan måste för att invänta
Wisbybåtarna, vistas 2 dagar i Stockholm, och
för att erhålla understöd dessa dagar, hänvistes
han till polisen, hvilken, i sin ordning hän-
viste honom till norra arbetsinrättningen. Vär
skeppsbrutne Gotlänning återvände med sådant
besked till cAurax, för att säga adjö och
tack; men kapten K., som såg att Boberg ännu
icke var återställd, och som tvckte det vara
högst besynnerligt, att hans landsmän visade så
litet behjertande af olyckan, inbjöd Boberg att
under vistandet i Stockholm stanna qvar om
bord å cAuraw; hvarjemte denne aktningsvärde
man gaf honom 2 rubel silfver och en duktig
matsäck på hemresan.
Boberg återkom till sina kära i hemmet den
14:de dagen från bortfärden. Återseendets glädje
är tänkbar för en och hvar, som älskar det som
är kärt och dyrbarast i lifvet.