den der fordom sett bättre dagar, blifvit af en välvillig person anskaffad plats å skonerten la Plata, för att öfverkomma till Amerika, har natten till i förrgår rymt från nämnda fartyg och dervid tillgripit, förutom en barkass, hvarmed han satt sig i land vid Skeppsbron, åtskilliga klädespersedlar samt en sockertopp och ett parti stearinljus. Spaningar efter tjufven företogos genast på morgonen, men förgäfves. Sednare på dagen inkom å detektiva polisens kontor jernarbetaren Ludvig Högberg, medförande Schröder, som till Högberg kort förut vid Liljeholmens jernvägsstation utbjudit en ytterrock till ett pris, hvilket gjorde åtkomsten af rocken misstänkt. Schröder, som förut på kontoret krånglat och ljugit angående stölden, erkände i dag vid polisförhöret öppet densamma, men kunde icke förmås omtala hvar han gjort utaf en styrmannen på skonaren tillhörig rock, som var bland de stulna sakerna; den rock tjufven tillbjudit Högberg att få köpa, hade varit Schröders egen. Målet uppsköts till annan dag för rockens möjliga tillrättaskaffande och Schröder återfördes till häktet. Jernarbetaren Högberg erhöll belöning för det han bidragit till brottslingens gripande. Landsorten. Sjelfmord 1 Göteborg. Undersökning hölls i tisdags i poliskammaren i Göteborg angående sammanhangeti med det sjelfmord, som i måndags på eftermiddagen begicks af gossen Knut Dahllöf. Den djupt bedröfvade fadren var vid förhöret närvarande och berättade följande: Gossen, som nu var 15 år och 8 månader, hade alltid haft ett synnerligt hårdt lynne, hvadan fadren ej ens vågat aga honom af fruktan för en sådan katastrof som den hvilken nu inträffat. Någon tvist med de öfriga familjemedlemmarne hade gossen ej haft åtminstone hade de oenigheter som han haft med de öfriga syskonen, hvilka alla voro äldre än han, icke varit af någon betydelse utan blott framkallats af hans svåra lynne. Han hade varit intagen både i Wenersborgs och Göteborgs högre elementar-läroverk, utan att dock visa någon lust till läsning. För någon tid sedan fick han också sluta upp med sin skolgång, och då han ofta uttryckte sin önskån att som det heter komma på sjön, sökte fadren jemte honom sjelf att skaffa honom kyra på något fartyg. I förrgår på morgonen fick han just underrättelse om att en plats på fartyg som han hoppats erhålla icke stod att få. Detta rep honom förmodligen djupt. Längre fram på örmiddagen begärde han af sin far penningar, för att resa till Köpenhamn, der han hört sägas, att det skulle gå lättare att få hyra. Fadren föreställde honom, att det troligen skulle vara gagnlöst utgifna penningar, och att han skulle komma tillbaka lika mycket utan plats som han afrest. Härpå svarade han: Jag kommer aldrig tillbaka. På eftermiddagen hade fadren lagt sig att hvila middag i sonens rum och reglat dörren. Om en stund kom sonen och tog i dörren. Fadren ropade till honom att han ville öppna, men innan detta skett hade sonen åter aflägsnat sig, lånat nyckeln till ett af gästrummen, hvarest han omedelbarligen med säker hand, såsom det synteg af såret, aflossade det olycksbringande skottet. Fadren, som hörde ett skott, trodde att det var knallen af en liten pistol, en leksak som medelst litet knallpulver framkallar en rätt stark knall, och hvilken gossen haft i sin ego. Han skulle just banna honom derföre, att han afsköt dylika i korridoren och sålunda oroade hotellets gäster, då han fick veta den förskräckliga sanningen. Pistolen, som vid sjelfmordet begagnades, hade sedan flera år tillbaka tillhört Knut Dabllöf. Efter allt hvad man kan döma synes D:s sinnestillstånd aldrig ha varit riktigt normalt, och har han begått sjelfmordet, med hvilket han några gånser förut hotat, under en tillfällig upphetsning i sin sjuka hjerna. Målet uppsköts tills obduktion blifvit å den döda kroppen företagen.