den der fordom sett bättre dagar, blifvit af en väl-
villig person anskaffad plats å skonerten la Plata,
för att öfverkomma till Amerika, har natten till i
förrgår rymt från nämnda fartyg och dervid till-
gripit, förutom en barkass, hvarmed han satt sig i
land vid Skeppsbron, åtskilliga klädespersedlar
samt en sockertopp och ett parti stearinljus. Spa-
ningar efter tjufven företogos genast på morgonen,
men förgäfves. Sednare på dagen inkom å detek-
tiva polisens kontor jernarbetaren Ludvig Högberg,
medförande Schröder, som till Högberg kort förut
vid Liljeholmens jernvägsstation utbjudit en ytter-
rock till ett pris, hvilket gjorde åtkomsten af roc-
ken misstänkt. Schröder, som förut på kontoret
krånglat och ljugit angående stölden, erkände i
dag vid polisförhöret öppet densamma, men kunde
icke förmås omtala hvar han gjort utaf en styr-
mannen på skonaren tillhörig rock, som var bland
de stulna sakerna; den rock tjufven tillbjudit Hög-
berg att få köpa, hade varit Schröders egen.
Målet uppsköts till annan dag för rockens möj-
liga tillrättaskaffande och Schröder återfördes till
häktet. Jernarbetaren Högberg erhöll belöning för
det han bidragit till brottslingens gripande.
Landsorten.
Sjelfmord 1 Göteborg. Undersökning hölls i
tisdags i poliskammaren i Göteborg angående sam-
manhangeti med det sjelfmord, som i måndags på
eftermiddagen begicks af gossen Knut Dahllöf. Den
djupt bedröfvade fadren var vid förhöret närvaran-
de och berättade följande:
Gossen, som nu var 15 år och 8 månader, hade
alltid haft ett synnerligt hårdt lynne, hvadan fadren
ej ens vågat aga honom af fruktan för en sådan
katastrof som den hvilken nu inträffat. Någon tvist
med de öfriga familjemedlemmarne hade gossen ej
haft åtminstone hade de oenigheter som han haft med
de öfriga syskonen, hvilka alla voro äldre än han,
icke varit af någon betydelse utan blott framkal-
lats af hans svåra lynne. Han hade varit intagen
både i Wenersborgs och Göteborgs högre elemen-
tar-läroverk, utan att dock visa någon lust till läs-
ning. För någon tid sedan fick han också sluta
upp med sin skolgång, och då han ofta uttryckte
sin önskån att som det heter komma på sjön,
sökte fadren jemte honom sjelf att skaffa honom
kyra på något fartyg. I förrgår på morgonen fick
han just underrättelse om att en plats på fartyg
som han hoppats erhålla icke stod att få. Detta
rep honom förmodligen djupt. Längre fram på
örmiddagen begärde han af sin far penningar, för
att resa till Köpenhamn, der han hört sägas, att
det skulle gå lättare att få hyra. Fadren före-
ställde honom, att det troligen skulle vara gagn-
löst utgifna penningar, och att han skulle komma
tillbaka lika mycket utan plats som han afrest.
Härpå svarade han: Jag kommer aldrig tillbaka.
På eftermiddagen hade fadren lagt sig att hvila
middag i sonens rum och reglat dörren. Om en
stund kom sonen och tog i dörren. Fadren ropade
till honom att han ville öppna, men innan detta
skett hade sonen åter aflägsnat sig, lånat nyckeln
till ett af gästrummen, hvarest han omedelbarligen
med säker hand, såsom det synteg af såret, aflos-
sade det olycksbringande skottet. -
Fadren, som hörde ett skott, trodde att det var
knallen af en liten pistol, en leksak som medelst
litet knallpulver framkallar en rätt stark knall,
och hvilken gossen haft i sin ego. Han skulle just
banna honom derföre, att han afsköt dylika i kor-
ridoren och sålunda oroade hotellets gäster, då
han fick veta den förskräckliga sanningen.
Pistolen, som vid sjelfmordet begagnades, hade
sedan flera år tillbaka tillhört Knut Dabllöf.
Efter allt hvad man kan döma synes D:s sinnes-
tillstånd aldrig ha varit riktigt normalt, och har
han begått sjelfmordet, med hvilket han några gån-
ser förut hotat, under en tillfällig upphetsning i
sin sjuka hjerna.
Målet uppsköts tills obduktion blifvit å den döda
kroppen företagen.