Korrespondens från Nyköpings län. (Till Dagens Nyheter.) Att mina skrifvelser rörande de inom länet förestående valen till riksdagsmän, skulle väcka anstöt hos det parti, som , för att lyckas i sina operationer, måste agera i det tysta, var att vänta. Men i samma stund ett land erhåller en verkligt fri författning, måste de män, hvilka vilja uppträda i det allmänna, underkasta sig att blifva skärskådade med hänseende till deras föregående verksamhet. Ett sådant skärskådande tillhör väl egentligen tidningarne på de olika orterne; men då en del af landsortspressen, vare sig af oförmåga eller klandervärdt undseende, åsidosätter denna sin pligt, måste den enskilde söka att fylla luckan. Huru ringa den politiska lifaktighet är, som förefinnes inom Nyköpings län; skönjes deraf, att hvarken stadseller landtkommuner tillegnat sig det omedelbara valsättet: Hvad angår landtkommunerne, kan denna uraktlåtenhet till någon del finna sin ursäkt derutinnan, att flere af valmännen skulle få långa afstånd till valorten ); men hvad beträffar stadskommunerne, inom hvilka valmännen endast hafva några minuters väg till urnan och omedelbara val förut egt rum, är det oförsvarligt att åvägabringa minskning i en förut egande politisk rättighet. De olyckliga följderne af detta åtgörande skola snart visa sig derutinnan: att ett mindre antal valmän än annars infinner sig vid valet, enär mången valman icke underkastar sig ett förödmjukande förmynderskap af blifvande, för honom på förhand okände, elektorer; att intrigen, som isynnerhet inom stadssamhällena blifvit en makt, får friare spelrum inom de få elektorerne, än inom mängden af valmän; och att riksdagsmannen, utsedd af ett fåtal, endast tillfälligtvis kommer att representera kommunens allmänna tänkesätt. Pratet att tiden icke denna gång medgifver genomförande af det omedelbara valsättet, innefattar endast ett svepskäl, då grundlagen tillstädjer valens framskjutande ända till september månads slut. Visserligen har regeringen uttalat den önskan, att valen till andre kammaren måtte föregå valen inom landstingen; men en sådan önskan berättigar ej magistrater och häradshöfdingar att sans facon utsätta dasar för riksdagsmannaval medelst elektorer. Detta blir helt enkelt ett maktmissb uk, som xommunerne kunnat och bort tillbakavisa. Berättelsevis får man höra, att splittring skall hafva inträdt bland valmännen af den iaerala sidan inom lifgedingets tvenne valkretar. Då denna splittring lätt kunde spela valcgern öfver till det reaktionära lägret, borde ågon eller några af de liberala valmännen nom hvardera kretsen föranstalta om ett förbeedande möte, hvarvid sammanhållning kunde illvägabringas. ) Röstningen kunde ske inom hvars och ens komnun och sgedan hos valförrättaren sammanräknas. Red. af D. N.