Sken och Verklighet.
Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.)
(Forts. fr. föreg. MZ.)
— Men hvad är det jag ser der! utbrast
Jorrocks, i det han pekade på en qvinna som
stod ett stycke ifrån dem. Ah! det är hon!
Jag önskade hon låge på hafvets botten. Hon
är vår onde genius, säger jag er, en fogel
som bringar det olyckligaste förebud.
— Ah, det är Katty! utropade Kerl.
Jerrocks såg på honom med tviflande min:
— Jaså, ni vet hvad hon heter? yttrade
han.
— Ja; det var någon i Plaxted som sade
mig hennes namn:
— Katty, Katty! upprepade hans kompan-
jon gång på gång. En irländska.
— Det kan ni lugnt aflägga ed på, inföll
Joe och skrattade. Nog ser man på henne att
hon är från Irland, huru mycket hon än må
förställa sig:
Hans vän utstötte ett oartikuleradt uff!
— Hvad menar ni med ert uff? frågade
Kerl. Det är väl ett uttryckssätt som begag-
nas uteslutande af folk på landbacken, kan jag
tro, eftersom jag icke förstår hvad det har att
betyda. Hvarföre behagar ni icke tala så att
jag kan begripa er mening?
— Löjtnant Elvey var för ett par år sedan
stationerad på den irländska kusten. Sedan fick
han befälet på Kungsfogeln, den jakt han
anv förer. Har jag yttrat mig nog tydligt?