Smånyheter.
Hötorgs-soener. För icke länge sedan infann
sig å Hötorget en bonde, medförande en tunna po-
tatis till salu. En potatismånglerska kom genast,
och sedan hon sett på varan och bonden sagt pri-
set, stod hon der bråkande och prutande. Under
tiden kommer en hennes yrkessyster, träder hastigt
imellan och sticker med detsamma handpenning i
banden på bonden utropande: jag ger hvad ni be-
gär! Bonden tog handpenningen och handeln var
uppgjord. Men nu tändes vredens fackla hos den
förstkomna. Tiden medgaf icke att genast utöfva
hämnden, i. varföre hon endast sade till yrkessystern
några mustiga ord, bifogade af en blick — en pota-
tistunna värd! Dagen förgick lugnt damerna emel-
lan, emedan de hade olika platser på torget. På
aftonen, då torghandeln var slutad och hvar och
en skulle gå hem till sitt, sammanstötte de emel-
lertid på norra sidan af torget, och nu blef det
batalj utaf — ty de kommo i ordets egentliga be-
märkelse i lufven på hvarandra. — (Det är ett lika
gammalt som märkvärdigt rön, att när dessa damer
komma i handgemäng sinsemellan, så hålla de sig
alltid till hvarandras hår.) Nu tillkommer en tred-
je yrkessyster, som är andligt sinnad, bärande en
korg full med kycklingar. Hon sätter korgen ifrån sig,
i den vackra afsigt att bringa de fiendtliga parterna till
försoning. Hon börjar tala så vackert om kärlek,
fördragsamhet, fridsamhet och försonlighet framför
allt. Men nu blef det en annan lek. De begge
fiendtliga batterierna vände genast gemensamt sin
eld mot den stackars fredsmäklerskan och sedan de
affyrat all den amunition, som stod deras hvassa
tungor tillbuds — så söndersparkade de korgen
hvari kycklingarne förvarades, hvarefter de små-
flinande hand i hand som söta systrar lunkade af
ned åt Holländaregatan, som det tycktes serdeles
belåtna med hvad de uträttat. Kycklingarne, som
med detsamma kommo på fri fot, försvunno som
agnar för vinden. Nu fick den andliga hönsgum-
man ett göra! Nu blef det sökande och letande utaf!
En liten höna fick hon reda på hos föreståndaren
för en närbelägen källargrop, en annan i en lä-
derbod, en liten vackertupp äterfann hon i ett sko-
magasin i famnen på den unga försäljerskan o. s. v.
men 2 af kycklingarna blefvo och äro borta. Det
var någon som ett par dagar efter händelsen sade
till henne, att hon skulle annonsera efter de små
djuren. Men då svarade hon med resignation:
hvad skall det väl tjena till, de äro välredan upp-
ätna, kan jag tro. Och det tro vi med.
— Här ett bevis på att en osthandlare är mera
ädelsinnad äp en smörhandlare. På torget uppe-
hålla sig dagligen, på anvisad plats, smör- och
osthandlare och utbjuda sina varor till ankomman-
de afnämare. För några dagar sedan, just som
desse handlande höllo på med att uppduka sina
varor, infann sig en ung flicka med ett sorgset och
lidande utseende, bärande ett litet barn på armen.
Hon vände sig till smörhandlaren med bön om nå-
fen hjelp åt sitt lilla barn, åt hvilket han är fader.
en hjertlöse mannen afvisade henne med hårda
ord och förnekade, som dessa grymma naturer ge-
menligen bruka göra, faderskapet. En osthandlare,
som hade sin försäljning näst intill, och som kände,
att smörhandlaren under 2:ne år varit bekant med
den olyckliga flickan, kunde icke undertrycka sin
harm, utan gaf barnfadren, en välförtjent tillrätta-
visning för hans obarmhertighet. Detta hade till
följd, att smörhandlaren hastigt låste igen sin butk
och lomade af. Flickan, som med sitt lilla barn
stannade qvar på torget hela dagen, fick af ost-
handlaren mat och förfriskningar, och då hon på