ofta qvicka kupletterna och infallen framkalla
den ena skrattsalfvan efter den andra:
Handlingen föregår i Stockholm under nu-
varande exposition, och de rika tillfällen att
göra häntydningar på dagens förhållanden, som
detta ämne gifver, lemnas icke af författaren
obegagnade. Skämtet är ofta saltadt och snär-
tarne hvassa och träffande målet.
Vi öfverlemna åt publiken att på ort och
ställe lära känna innehållet af pjezen samt till-
lägga endast, att till styckets framgång icke
litet bidrager det raska och lyckliga sätt, hvar-
på det gifves.
Hrr Mallander, Lagerqvist, Raa och Lichten-
berg, som innehafva de tacksammaste rollerna;
göra allt hvad de kunna — och det är icke
litet — för att hålla publiken vid godt lynne:
Deras lyckliga spel har äfven belönats med lif-
liga applåder och framropningar. Herr Mallan-
ders framställning af den slipade skälmen, men
till sitt yttre så oskyldige, extra vaktmästaren,
är serdeles lyckad, och hans sätt att reda sig
ur en kinkig klämma, hvarom han sjelf väger:
får jag inte ett infall innan kl. 4, så är jag
förlorad innan kl. 54, är bland det roligaste
man kan få se.
Till efterpjes gifves den bekanta muntra
Vaudevillen cEn liten Satungec.
Bosebacke. I dag firas med en stor
festtillställning sextonde årsdagen af Mosebac-
kes öppnande till ett af de bebagligaste förlu-
stelseställen för allmänheten. Under dessa år
har Mosebacke till utseende undergått en full-
ständig förändring, till alla delar framkallad af
hr Wallman, och den har under samma tid i icke
ringa mån bidragit till syktet om vår hufvud-
stad, att det är en af de vackraste städer i
verlden — ett rykte som Mosebacke har all ut-
sigt för sig att för framtiden ytterligare utbre-
da och stadfästa.
Den s. k. ;Eldkungeuw, Rel Muaeab kommer
i afton att för sista gången uppträda der-
städes.
Professor Nicolas den utmärkte
biljardspelaren gifver under denna vecka hvarje
afton kl. 5 förevisningar i biljardspel i Brunke-
bereshotell.
God eller dålig skörd i år?
Detta torde vara den fråga, som mången jord-
brukare nu med bekymmer gör sig. En hjelp i
nödens -stund är pengar värd, säger gammal
erfarenhet.
Utan uppoffring vinnes intet; men då denna
är obetydlig isynnerhet för den mindre jordbru-
karen, så har undertecknad härmed velat lemna
följande lärdom ifrån vårt gamla brödra- och
vänland Finland.
De ständiga missväxtåren och det karga kli-.
matet hafva tvungit invånarne uti detta bistra
land att vara på sin vakt, och nödgat dem till
större ansträngningar, än befolkningarne uti
mera gynsamma klimat behöfva underkasta sig.
Ibland de många nödvändighetsartiklar, som
jordbrukare i Finland, ända till den minsta
orpare, ej kunna undvara, intaga riorna en
framstående plats. För några få år sedan hem-
söktes Sverige af den sorgen, att se en vacker
gröda ruttna bort, och samma olycka tyckes i
år äfven vara öfverhängande; men ännu kan
hjelpen finnas temligen lätt till hands.
De större jordbrukarna med möjlighet att
bereda sig kapital må skylla sig sjelfva, om de
af erfarenheten ej låtit varna sig; men för de
mindre bar nöden ingen lag haft, och hjelpen
räckes dem derföre i främsta rummet.
På hvarje, om en aldrig så liten, gård bör
väl finnas en stuga, en bod, en ladugård, ett
brygghus, eller hvilket som helst gammalt ruc-
kel, som under den korta skördetiden kan um-
bäras.
Uppbygg midt uti ett sådant en tegelstens-
ugn, 3 å 4 alnar bred, 5 å 7 alnar lång; lemna
tätt med små hål i hvalfvet på ugnen; låt ug-
nens alla fyra väggar skjuta 1 !4 aln högre
upp än ugnens hvalf; fyll detta lådlika utrymme
med Ilannersten af knytnäfves-storlek till så